Kött och tidig kväll

Det blev en mysig liten kväll i går! Jag och R hade inte bokat bord någonstans, för vi var sent ute och visste inte heller när han skulle komma hem från jobbet. Han kom faktiskt hem ganska tidigt, så vi var i stan redan vid sextiden. Promenerade runt på Söder en stund och kollade in menyer på de ställen vi passerade som inte var helt fullsatta, och till slut hamnade vi här, vid Mississippi Inn, för en härlig bit kött.

Jag ser lite röd ut om näsan, men det var kallt! Vi fick faktiskt både plats, och riktigt bra kött. Jag käkade en gigantisk entrecôte med sallad och bearnaisesås, och R tog en ännu större kalvfilé med klyftpotatis och chipotlesallad. Det var riktigt bra för priset, och personalen var trevlig. De talade till och med om för R, när han såg den enorma köttkniven och började vifta med den, att det inte var någon leksak. Haha!

Det enda jag hade att klaga på var brödet. Varsin fjärdedels tunn skiva baguette, varsin halv skiva valnötsbröd (som jag inte tål), och varsin skiva tunt knäckebröd. Smöret serverades på en pytteliten kall sten som de ställde direkt på bordet. Eh?

Vi hade tänkt stanna och dricka kaffe någon annanstans, men vi hittade inget ställe i närheten där det fanns sittplatser. När vi hade käkat klart och skulle gå vidare verkade hela Stockholm vara på väg ut. På det stora hela var det en väldigt mysig kväll med god mat, men inget särskilt firande och inget långvarigt festande.

Kom hem ganska tidigt och mötte som vanligt brigader av överförfriskade tjejer som var på väg ut, uppklädda till tänderna med aningen för mycket solpuder och alldeles för höga klackar. Det verkar jobbigt att vara packad redan när man går ut, och dessutom inte kunna gå ordentligt. Tjejkväll i singelgänget, kanske. Kött på marknad. Är man ledsen över att man inte har någon speciell att dela alla hjärtans dag med kan man ju alltid trösta sig med att man inte har det de andra dagarna heller, eller nåt…