Sista veckan och tröttchock

I går hände det inte mycket för min del. Sista helgdagen. Var helt slut efter två dagar på lantstället, och även om jag knappt gjort ett enda dugg så är det en riktig omställning för kroppen. Kylan, fukten, miljöombytet och resan – allt kombinerar blir en tröttchock som ger sig tillkänna efter ett par dagar. Älskaren R var ute och klippte ner lite träd och buskar och sånt, och jag försökte titta på en stund. Till och med det var för jobbigt.

Låg i soffan i stort sett hela förmiddagen och stirrade ut över havet. Såg en ganska stor svart fläck i ögonvrån på fönstret bredvid, och den flög över vattnet. Min första tanke var att det var en havsörn eftersom den var så stor. Det är väldigt gott om örnar där, så sannolikheten är inte alls särskilt liten. Sen vred jag på huvudet och kollade närmare, och insåg att det var en ganska stor fluga som kröp fram över rutan. Eh, flygfä som flygfä…

Nu är det dags för lite jobb. Sista veckan på jobbet för min del, om de inte i allra sista minuten förlänger min anställning en månad till. Om de får. Jag har varit där i snart tre år, till och från, så snart träder den där förbannade LAS in. Visst, jättebra lag om man är frisk, om inte dödkött satt säkert på sina poster trots att de inte borde, och om inte arbetsgivare överlag gjorde allt de kunde för att kringgå den. För min del innebär LAS att de inte kan ha kvar mig, eftersom det inte finns några tjänster på 25% och de inte heller anställer någon på så få procent – precis som på så många andra ställen. Nåväl. Måndag morgon, here goes.