Älskaren R har slängt alla sina chiliplantor från i somras. Det var tydligen inget kul att ta hand om dem när de skrumpnade inför vintern, och inte står precis i synfältet i fönstret där matbordet står, som de gjorde på lantstället. Vi lider i alla fall ingen brist på chili av olika slag – lär inte behöva köpa några på evigheter! Och tar de slut köper jag hellre nya än att vänta på att han odlar en ny liten växt…
Det går inte så bra för honom med en annan liten växt som var under hans ansvar heller. Han har haft en, men nu har den saligen hamnat i soporna. Har påpekat några gånger att han borde ge den lite vatten och kärlek, men det har hänt alldeles för sällan. Den hamnade lite bortom gränsen för vad den klarade av, och bestod till slut bara av ett grönt levande blad i en stor kruka med ganska många små skrumpna stumpar.
Han kommer i alla fall inte att få någon ny växt, någonsin. I alla fall inte av mig. Han tar gärna hand om nyttoväxter växer utomhus och som fyller en funktion, när vi är på lantstället. Hemma är det som om de inte existerar. Mycket märkligt, men han får det mesta av årets arbete och småfix gjort när han är där. Det är i och för sig enklare när man är ute mycket, har en liten snickarbod och tusen saker att reparera, än när man sitter hemma och ignorerar en halvdöd växt.
