Framgång för händerna!

Det var ett väldigt lyckat möte hos handspecialisten i går. Jag fick ett par stöd för knogarna att ha när jag sover tills vidare, för nästa gång jag ska dit ska hon gjuta ordentliga stöd av plast, med remmar. De ska gå från underarmen hela vägen till handen, i en så avslappnad position som möjligt. Det kommer att bli helt sjukt skönt, för ibland har jag så ont i händerna att det är de som hindrar mig från att sova. Jag kommer inte att kunna spänna händerna i sömnen, eller ha dem i någon konstig position som gör att jag har ännu mer ont när jag vaknar, och det kommer säkert att underlätta.

Nästa gång jag ska dit är om en månad. Vi provade lite hjälpmedel för köket också, prylar som man kan öppna olika sorters förpackningar med utan att anstränga händerna, och fick många bra tips. Den här, med fem olika funktioner till exempel. Släpper vacuum, öppnar glasburkar och flaskor, mjölkpaket, plastflaskor och konservburkar.

Multiöppnare från Clas Ohlson

Det fanns även något slags anti-halkmaterial som gjorde att till och med jag kunde öppna en burk utan att varken greppa burken eller försöka vrida på locket – helt briljant. Man ställde bara burken på materialet, släppte på vacuumtrycket med ett hjälpmedel, och tog en annan bit av anti-halkgrejen och lade det ovanpå locket på burken. Sen stod man upp och tryckte helt enkelt med handflatan ovanpå locket och vred samtidigt. Hur enkelt som helst! Det enda man måste tänka på är att ha burken på ett bord som är lägre än en vanlig diskbänk.

Ska helt klart införskaffas, för det var inte dyrt. Båda grejerna kostade under hundralappen. Så om en månad ska jag dit igen, och efter det kommer det att bli fler besök. Kanske inte bara för hjälpmedel, utan även för lite smärtlindrande behandlingar och tips på övningar jag kan göra, och saker jag bör undvika. Väldigt lyckat, som sagt!

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2014/03/framgang-handerna/

9 kommentarer

1 ping

Hoppa till kommentarformuläret

    • Monicamars 29, 2014 kl. 16:40
    • Svara

    Grattis Klara!
    För en gång skull har du fått hjälp som du behöver. Det är du verkligen värd så mycket skit som du får stå ut med (myndigheter mm).
    Och jag har en liknande sådan där grej, för jag har ju bara en brukbar hand, och den hjälper mej skitmycket. Inte handen utan grejen…
    Trevlig helg och hoppas solen skiner på dej!
    Med varmt hjärta/Monica.

    1. Tack snälla du! Ja, jag tror att det kommer att underlätta mycket med alla saker hon visade, och med stöd på nätterna så att det inte börjar med att man är helt slut redan när man vaknar. Jag är jätteglad, äntligen! Tack detsamma och stor kram!

    • Åkemars 30, 2014 kl. 04:46
    • Svara

    Grattis .. oftast är det dom SMÅ sakerna som gör dom STORA skillnaderna ,,

    en annan öppnare som vi hade hemma i .föräldrarhemmet var en platta man skruvade upp under ett överskåp . den hade småtaggig greppyta i stål och själva öppningen utformad som ett ”V” ,,

    med den du får alltså tillgång till att använda Bägge händerna om locket sitter hårt ,, sätt upp burken i ”V;t” och samtidigt som man tycker burken inåt så vrider man vilket oftast resulterar i ett öppnat lock .. någonstans i bakhuvet vill jag minnas att öppnaren hette nått med ”clara” så den borde passa dig som ”hans i greta” *lol*

    EDIT: ”google is Your friend ,,googlade lite efter den och visst stämde minnet ,, RÖDA CLARA heter det jag åsyftade , visar sig visst vara en grej Sigvard Bernadote designat och fabrikatet är Nils Johan och så slutligen serien Röda Clara ,,

    https://www.tradera.com/item/341385/200268824/nils-johan-konservoppnare-burkoppnare-visp

    och den jag menar är den vita fyrkanten med ett ”v” i på mitten av bilden

    jag tror du kommer få en bättre sömn med dina nya stöd ,, jag kan bara skriva utefter mina egna erfarenheter och jag har en teori ang detta ,,, jag har en inte allt för lång ”stump” (men jag har hört att ”längden inte ska spela någon roll *lol*)

    Min stump har musklerna som du använder för att för föra fram resp dra tillbaka låret ( i mitt fall stumpen” ) blivit för korta med tiden och detta trots mycket sjukgymnastik för att undvika detta scenario , så när jag ligger på rygg så vinklar stumpen upp mot taket ,, den här gamla fickdatorn vi fått innanför pannbenet att styra allt är lika envis som en gamel ”kärr…..” och lika lätt att programera om som en ”dag i göteborg utan regn” ,, dvs många har hört om det men få har upplevt det

    när jag lägger mig ner så pekar då stumpen i en vinkel upp mot taket ,, .. hjärnan har full koll på hur stumpen vinklar men eftersom den fortfarande efter 18 år av saknad efter benet inte fått in att benet är borta så föreställer sig hjärnan att benet

    (precis som hos efen frisk människa) är utsträckt RAKT och jag håller upp det i luften ..

    när du i detta läge med helt ben har låret pekandes i denna riktning så får hjärnan oxå signaler från trampdynan under foten att den (fotsulan( ligger an mot sängen dvs låret uppåt knät BÖJT och fotsulan i madrassen ,, och detta är ett naturligt viloläge och aktiviteten går ner på sparlåga

    nu har jag ju varesig knä eller fotsula på vänster sida så dom signalerna kommer aldrig

    enligt hjärnans ”logiska” del så ligger jag med utsträckt ben och håller upp det i en 45* vinkel mot madrassen ,, inte undra på att man får så dålig sömn läget med utsträckt ben är allt annat än avkopplande

    dina nya stöd kommer ge dina handleder en naturlig avslappnad position att vila i så det är bara och grattullera ,, det närmaste jag kan komma mot avslappnad a är att ligga på mage men det är inte vilosamt och dessutom är det ett himla ”bök” att ta sig rund och sen att ligga med ansíktet neråt ger oxå problem iomed att vi har en vattensäng

    i slutendan när hjärnan analyserat färdigt situationen så kommer det återigen fram till att nått är fel ,,, ligger man på mage har man signaler som strömmar från kontaktytorna mellan knäskål och tår /ovansidan av foten .. och som sagt då hjärnan inte klarar av att ”programmera” bort saknade lemmar ställer det här kontenuerligt till med problem ,,

    dessutom har jag dålig cirkulation i stumpen och nu här på vårkanten när ofta klär sig för lätt så kyler jag ner titaninplantatet vilket i sin tur för kyla rakt in in i skeletettet ,,, dvs som något underligt superlativ av ”kallt så enda in i märgen” och kyla i sin tur triggar fantomerna osv ,, dvs att klart ”kattenpåråttanråttananpåmusen” förlopp ..

    Tidigare har jag hört talats om att människor med ”vissa” sjukdomar får betalda resor utomlands till värmen vintertid ,,, det vore ett drömscenario att kunna åka till ett varmare klimat när det som nu är allt för kallt för min kropp ,,, vet du nått om dessa sjukresor?

    1. Ja, de små sakerna gör verkligen skillnad! Vi hade en sån där konservöppnare när jag var liten, men nu för tiden har de flesta burkar en flärp, som en läskburk men mycket hårdare. Man ska först få upp flärpen och sen lyckas dra upp den – omöjligt utan hjälp.

      Min hjärna har ingen aning åt vilket håll mina armar och ben pekar, så den försöker hela tiden känna av vart de är – och får aldrig vila. Brukar vakna med armarna i ytterläge, vilket är en enorm påfrestning på lederna och försämrar axlarna. Hoppas verkligen att de nya stöden ska förhindra att jag spänner händerna och fingrarna i alla fall, och axlarna blir väl nästa steg. En sak i taget…

      Vet inget om sjukresor utomlands. Husläkarna jag träffat vet ju inte ens vad jag har för sjukdom, så de kan inte varken svara på frågor eller skriva vettiga intyg. Värme är i alla fall det bästa som finns för min kropp, det är en sak som är säker!

      • Pettermars 30, 2014 kl. 11:38
      • Svara

      Intressant det där med hjärna och kom-i-håget, Har aldrig tänkt på det där du skrev om fotsulan och benets viloläge. Mycket intressant även om jag har två ben. 😀
      Samtidigt är det ju otroligt viktig att musklerna i en stump aldrig får dra ihop sig som de vill. Vet inte om du använder protes men gör man det är det ju superviktigt med musklernas läge. Har fått detta berättat för mig av amputerade jag känt. Och visst fasen är det intressant för en tekniker som jag att få veta allt som handlar om mekaniska rörelser.
      Dagens proteser är ju helt otroliga men visar samtidigt att vår egen kropp är den i särklass vassaste maskin som konstruerats.

    • Åkemars 31, 2014 kl. 01:35
    • Svara

    @ clara ,, vet inte exakt hur gammal ”tant” är men kommer du ihåg dom tidigare puckona (chokladdrycken asså 🙂 när jag kom ner på ortopedavd i mars 1983 17 år gammal efter att ha tillbringat 6 veckor på intensiven så fick jag inkört en tunnbrödsrulle (fillemums vs den sjuka maten på sjuka huset ) till den naturligtvis en klassisk liten pucko ,, dom var på den tiden förslutena med eluminiumkork som man sonika drog i en ”flärp” på sidan och rullade av den ,,, när jag efter 6 veckor på intensiven vägandes 30 kg ( vägde 87 Kg muskler när jag kom in ) DÄR snackar vi BIGGEST LOSER ,, synd bara att jag höll på att srycka med på kupen )

    denna kork på Puckon var mig övermäktig ,, jag orkade helt enkelt inte dra så pass hårt att jag kunde öppna den ,, och det var alltså normalt nåt man knappt reflekterade över att det överhuvudtaget var något motstånd

    @Petter konstruerats och konstruerats ,,, vi kan ju ta en debatt om vem som konstruerat den ,, mycket intressant ämne ,,,

    och protes Njeeee jag har ett moment 22 ,, jag har ett flertal fria lambåeer (Muskelförflyttningar inklusive hudkostym ) på min stump .

    detta innebär att känseln är lite si och så på visa områden

    i början när vi försökte med en sugprotes fick jag efter 3H användning feta trycksår som tog 3 månader att läka ut så det gick fetbort ,,

    fick sedan ett brånemarks titan implantat ..det är ett mutterstycke i titan förankrat inne i resterna av min femur (lårben ) det är som ett mutterstycke invändigt med m gängor och ett invändigt 6 kantsfäste ,, utvändigt har mutterstycket grova ”träskruvsgängor” och lårbenet är ett rörben så man skruvar in detta fäste inuti benet och kroppen accepterar titanet

    titanets struktur påminner mycket om hur ett ben ser ut ,, detta resulterar i att när kroppen accepterat titanimplantatet så växer benhinna över det och integrerar inplantatet med benet ,, blir ett mycket stabilt fäste när det väl är inläkt ) .

    och när det sen är utläkt/inläkt vilket sker med mjukdelarna slutena över benpipan där den ligger väl skyddad Inombords mot bakterier och infektioner , så öppnar man mjukdelarna och tightar dom runt benet samtidigt monterar man in ett distansrör med utvändigt 6 kantsfäste som passar som hans i greta på det invändiga 6 kants fästet i implantatet ,,

    sen tar man en lång skruv och momentdrar fast distansröret mot implantatet .. längst ut på röret bygger den ut till att bli 4 kantig så den ser ut som en fyrkantsprofil 15×15 mm ca 40 mm långt . motsvarande profil återfinner du sen i fästet på protesen ,, protesen förankrar du sedan med en insexskruv som du skruvar fast/klämmer mot 4 kants profil i gediget titan som kommer ur benet .. du har således ingen kontakt med mjukdelarna så inga trycksår uppenbarar sig och som en bonus får du en helt annan ”kontakt”känsla då du går med protesen ,, det ger ju tryck /känsla rakt upp i benstommen till skillnad mot sugprotesen som ligger som vacummsugen fast mot dina mjukdelar på stumpen och vinglar med varje steg du tar .. och Sommartid är denna modell av protesfäste ännu jobbigare ,, tänk dig att innesluta en kroppsdel i en siliconpåse som ligger tät mot huden med tryck ( du rullar på den som en Kon***-m på stumpen

    sätt sedan en tunn bomullssocka ovan på denna och sen stoppar du ner hela härligheten i en hylsa avgjutet efter din stump .. i framkant av denna siliconpåse sitter ett mutterstycke av plast .. däri fäster du en plastskruv som i sin tur har ett snöre fäst vid sig ,, när du kliver in i hylsan gör du det så gott det går och sen drar du ner siliconpåsen med din stump via snöret som du innan du kliver in i hylsan drar snöret genom hylsan och ut i botten av hylsfästet

    väl nere på plats med stumpen så djupt det går spänner du till dom spännbanden som sitter på utsidan av hylsan .. lägg sedan an timme i solkskottet , en hyffsad yttertemperatur och lite rörelse ,, resultatet stavas SVETT ( Nää inte ”sweet” utan SVETT !! ) och svett är ju som känt en liquid form av vätska som reducerar friktionen och plötstligt är det rena high chapparall med hur protesten sitter på stumpen ..

    du kan TÄNKA på att gå hastigt eller springa men för ……..s skulle GÖR DET INTE ( och just de ,, med svett kommer ytterligare problem med trycksår och jag med mina lambåer och muskelsvängningar och ärrvävnad med stora sensibilitets nedsättningar känner inte ens när detta håller på att hända ,, man brukar känna en syrlig doft när man rullar av silicon kådisen och då vet man att man slipper både den och protesen i minst tre veckor

    MEN eftersom jag har såna problem med fantomsmärtorna kan jag inte heller använda detta protesfäste i dags läget … när en nervbana klipps av gör den allt den kan för att återse sin avklippta kompis (andra änden av nervbanan ) och den avklippta nerven växer i snitt 1 mm per dygn .. detta gör att en amputation inte är ett statiskt förhållande ,,, visst benet kommer aldrig växa ut igen men det kommer nya smärtsensationer vart efter nervänden hittar nya positioner att känna retningar vid .. man har tyvärr inte funnit någon bra lösning på hur man ska kunna stoppa återutväxten av nervbanan .. man har försökt ett otal olika metoder men det har bara handlat om att fördröja processen marginellt .. man har tex inneslutit nervbanans slut i en köttklump men det tar bara en kort stund innan den letat sig ut i benet igen ,, .. om man nu återanknyter till vem som ”konstruerat” oss så har jag en teori om varför detta scenario uppstår ..

    Om det nu var nån som gjort oss så skedde det i ”dåtid” det fanns inte ens mobiltelefÅÅÅner *lol* och vi ( människan) levde på prärien .. skadade du tex en arm och skar av nervbanan så förlorar du både funktion och känsla i den ,, med dåtidens djurbestånd var det nog bara en fråga om tid innan du som skadad bytes från jägare till jagad ,, dvs att ha fungerande kroppdelar var ett måste om du skulle överleva .. således lades denna funktion med ”målsökande nervbanor in i systemet ”

    och om man i samma tidsålder skulle råka ut för en amputation så var den nog som amen i kyrkan att du förblödde och avled ,, och en död människa har då inget problem med fantomsmärtor orsakade av en nervbana som hittar nya positioner ,, och som sagt

    amputation = DÖD så då behöves heller inte ”programmeringen” av Homo sapiens 1.0 ( beta) ändras ( sett ,med dagens ,mått är detta ett SOLKLART systemfel

    i dag är det ju ett helt annat scenario ,, få avlider /förblöder ens av dom hemskaste sakerna som sker innan dom förlorar en lem .. otaliga är dom historierna om skogshuggare som fått träd över sig och blivit fastklämda i djupaste skogarna som enda lösning varit tvungena att kapa sig själva och då oftast med KNIV ( och hej Å HÅ !!! ) för att komma loss och överleva

    för ca 10 år sedan skedde en trafikolycka med ett militär fordon på gotland .. det var en valp (terränggående fordon ) som sladdat och blivit påkört av en lastbil
    föraren en ung värnpliktig klämdes fast i bilvraket medans hans kamrater klarade sig med småblessyrer ..

    dom försökte naturligtvis få loss den fastklämda föraren och medans detta arbete fortskred händer det som inte får hända ,, någonstans i bilens elsystem blir det en kortslutning och bilen börjar omedelbart att brinna ..

    hans lumparkompisar förstod allvaret och greppade sonika en YXA och kapade benet på denna kille som visserligen förlorade ett ben men”vann” ett liv ..

    det tog inte ens en minut innan hela bilen var övertänd så skulle dom inte vart så villrådiga och kapat benet av honom skulle han ha bränts till döds omgående

    .. snacka om sinnesnärvaro !!

    samtliga inblandade fick senare hedersbetygelse efter detta

    och jisses på tal om att sladda ja ,,, nu har jag sladdat från ämnet IGEN men vi tar upp det där vi började vingla från det med mina fantomer ,,,

    jag tar redan idag 100 – 120 mg morfin för att få någon form av sömn ,,

    fantomsmärtor är riktigt otrevligt att ha att göra med ,, när du som minst anar det kan du få ett eller flera hugg från kroppsdelar du inte längre har kvar och eftersom jag nu varit amputerad i snart 20 år så har nervbanorna lagt en MOTORVÄG i min stump .. i vaket tillstånd klarar hjärna oftast av att undertrycka denna smärta ,,

    bäst funkar det att jobba då är hjärnan redan upptagen och eftersom jag är KARL så kan jag enligt visa obekräftade källor inte multi-taska så om det kommer en fantomstöt är ”linjen” redan buzy ..

    nattetid däremot … när din kropp somnar vaknar fantomerna … det innebär att din kropp kan sova med hjärnan får aldrig vila … (visst var väl det en tortyrform utförd av asiaterna under WW2 ?? ) .. skillnaden för mig är detta morfin som gör att jag får någon form av återhämtning och utan denna lilla men ack så viktiga sömn skulle jag aldrig fixat det

    avslutningsvis dom moderna proteserna ,, jo jag har oxå sett några fancy proteser PÅ TV ,, inget liknade finns att tillgå på den svenska marknaden och eftersom denna teknik är så pass ny och mestadels på expriment stadiet så kommer du aldrig få en teknik protes betlald via landstinget

    hmm var det allt ,, kort och consist som vanligt *lol* var det nått jag missade eller om du / ni har ytterligare frågor ,, SHOOOT !!

    Åke

    1. Jag kommer ihåg de där flärparna på Puckona! Såna saker är skitsvårt att öppna, kraftlösheten – även om man har muskler – gör att det blir omöjligt!

    • Pettermars 31, 2014 kl. 09:12
    • Svara

    Ojojo…. Trodde jag kunde sväva ut men här har jag mött min överman. Hahaha…..

    Tack för det utförliga svaret. jag känner till Brånemarkssystemet, (OSSE-integration). Hade en vän som övervägde den metoden men ödet ville annorlunda.
    Du beskriver den vanligt förekommande vacuummetoden som ett tortyrinstrument men jag vet också folk som inte upplever den riktigt så hemsk som dina erfarenheter. Självklart kan inget ersatta den riktiga kroppsdelen och visst kan en amputerad beroende på orsak ha olika förutsättningar för protesförsörjning. Den kvarvarande stumpen är inte alltid optimalt formad och då kan ju tillpassning och anpassning till en protes bli svår.

    Avancerade proteser finns det i Sverige men det handlar alltid om hur landstingen vill/tycker de ska bekostas. Inte alla behöver/kan använda en avancerad protes och hur bra den än är måste det till en jäkla massa jobb för att kunna använda den.

    Diskussionen om hur människan kom till ger jag mig inte in på. Kroppen har utvecklats till den fantastiska maskin den är genom årtusenden av utveckling och då är det inte helt lätt att tillverka reservdelar som ska ersätta dessa optimala funktioner.

    P.S Jag kommer ihåg de gamla Puckoflaskorna. D.S 😀

    • Åkeapril 1, 2014 kl. 01:46
    • Svara

    Min skräckvison av supproteserna är igentligen ganska enkel ,, min stump är full av tranplantat och svängda muskler ,, vid amputasionen så svängde man hud som tidigare varit undersida till ovansidan så i början var det lite kaos i sensibiliteten men sen har jag massor med stora feta är och så var heller inte stumpen ”rak” utan hade ett veck längstgående på utsidan ,, detta innebar att under den korta tiden jag försökte med protes så när det blivit varmt (och det går fort) så kunde den helt plötsligt lägga av världens ”brakare” .. den sug in luft genom mitt ärr på utsidan låret och med att svetten lackade och man tryckte ner stumpen i hylsan så blev slutligen måttet rågat och all luft frigavs upp genom ärret igen men då med ett smattrande läte 🙂

    det var en av anledningarna att jag inte fick någon protesgång ,, ( asså alla är som släppte ut och in luften att det lät som jag FES ”skiter jag i .. men sen blev det ju trycksår efter ett par timmars protesgång ,, det var däremot mera förhindrande för att få det fungernade ,, 3 H med hylsan /protesen på gar 3 månaders rehab av mina trycksår

    men rent känslomässigt var denna protestyp precis motsatsen till hela min oersonlighet .. ALLTID när jag gör något jobb eller snickrar /fixar/donar så försöker jag alltid hålla största möjliga noggrannhet .. det handlar om mm och inte cm ,, jag blev aldrig ”ett” med min protes och framför allt hylsan så min protesgång blev en inträdesbiljett till Monty Pytons ”silly walks ” 🙂 såg kanske inte så illa ut men det kändes som en chansning varenda gång jag slängde fram protesen ,, med en över knäled amputerat ben så har du ju tappat 2 leder (knä och fot ) så det är en rent mekanisk historia hur man gör för att gå med den ,, , när du trampar ur höger så slänger man fram protesen med höften , knät låser då i stängt (utsträckt ) läge ,, sen när du tar klivet upp/över på protesen sö när du kommer över häften av steget dvs att du är rakt över benet så släpper knälåset och en stötdämoare tar vid som förhindrar att knät viker sig .. sen när tagit steget klart så skickar man fram benet (protesen) igen med en höftryckning ,, det är ganska tungt att gå några längre sträckor men framför allt i detta läge där du kastar fram benet igen DÄR kunde det hela släppa från stumpen och det blev en ¨fotställning som kunde peka inåt eller rakt ut ,, gav som sagt en riktig osäkerhet ,, man kunde inte l lite på att den satt fast och kvar i rätt position .. där är titanskruven ÖVERLÄGSEN ,, men som jag skrev tidigare . använder jag titaninplantatet så väcker jag liv i fantomerna för låång tid framåt så det är heller inget jag kan använda i praktiken

    när jag låg på danderyd så träffade jag en kille som craschat med sin motorcykel ,, han tappade sitt ben mycket högre då det blev avklämt mot en trottoarkant av motorcykeln , han hade samma problem som mig att få protesen att sitta ordentligt ,, och eftersom hans stump var så mycket kortare så fick dom dessutom förankra den via en ”stumpebandshållare” enkelt beskrivet

    han ledsnade oxå på sin protes pga att den satt så sladdrigt ,, dessutom är det extremt viktigt att du håller formen när du har en sugis ,, om du går upp eller ner i vikt eller tränat på din lite muskler så passar den inte och du måste få en ny hylsa ,, micke som han hette gav slutligen upp efter en helgpermis ,, under helgen hade han fått åka motorcykel för första gången efter olyckan ,, han körde inte själv utan satt som passagerare ,, han kompis som körde var väl medveten och hur svårt det skulle vara för micke att hålla protesen kvar på fotpinnarna så han satte fast skon/foten mot fotpinnen med strapsband och sen åkte dom ut till boggesundsvägen ( en mycket nyttjad sträcka med massor med roliga svängar och raksträckor , kort sagt ett nirvana för en sporthojs entusiast ) , .. efter en stund på passagerarsadeln känner micke att det börjar skava av ”strumpebandshållaren , den skavde in mot magen eftersom han satt hukandes framåt så han knäppte helt enkelt upp den i midjan , micke kände sig mer och mer säker i sadeln och njöt av varje sekund ,, han accepterade det faktum att han inte kunde köra men åka med var nästan lika ballt och med detta i ryggen tjatar han så på komisen att köra snabbare ,, sagt och gjort och i en högerkurva längre fram får dom så ett möte av en billist som oxå uppskattade vägarna och hade skurit kurvan allt för tight och var med god marginal över i mötande körfält , kompisen liyckades kasta undan cykeln från en frontalkollision mn i samband med att han lägger ner cykeln så mycket det bara går så släpper mickes ben , både från höften och skon som suttit faststrappad i mot fotpinnen så mot bilen i hög fart kommer ett ben farande !! av ren reflex så väljer bilföraren att väja så mycket det bara går åt höger men kör över benet och rätt ned i diket ,, det tog en stund för grabbarna på mc:n att samla sig och få ner pulsen i kroppen . sen körde dom tillbaka för att kolla hur det hade gått med bilföraren .. stackarn som körde bilen satt orörlig i bilen och var helt apatisk ,, helt klart fick han en utan dess like kraftig chock när mc:n värjde och plöstigt kom ett ben farande som han körde över … hjärnan är inte alltid så smart ,, nått sånt här kan ju inte hända ”irl” men som sagt den försatte bilföraren i djup chock när detta ”orealistiska” väl hände

    • Året som gått, 2014 -mars 31, 2016 kl. 11:30

    […] på ett sjukhus i närheten, där de kan EDS. Fick hjälpmedel och kontakt med arbetsterapeut och handspecialist. Gick på Finest awards-galan, ett riktigt spektakel. Var väldigt trött, jobbade och hade massor […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.