När jag vaknade i morse hade jag ett blodigt sår på magen. Det var en lång reva, så antagligen hade jag kliat mig i sömnen och kommit åt med nageln. Huden är så skör och så bräcklig, att den går sönder för det minsta lilla. Skär jag mig på ett papper så har jag ett sår i två veckor efteråt – på grund av Ehlers-Danlos syndrom.
Det där med hur huden påverkas har ju sjävklart att göra med att jag saknar en tredjedel av all bindväv, så det är inte så konstigt att den både går sönder lätt, och har extremt svårt att läka. Det finns i alla fall en sak som inte är dålig med EDS vad gäller huden – den är extremt len och mjuk, som den där persikohuden alla reklamnissar pratar om när de gör reklam för ansiktskräm. Å andra sidan är det inget att eftersträva, för problemen som medföljer är ju inte så roliga.
Nu var det ju tur att det bara var huden på magen som gick sönder, för det kunde ju lika gärna ha varit i ansiktet. Det var liksom ingen liten reva heller, så det tar säkert 2-3 veckor för den att läka. Det är ju bara en petitess, men när det är så här varje gång man får ett sår eller en reva, och det blir ett ärr varenda jävla gång, då blir det jobbigt i längden. Jäkla hud.
2 kommentarer
Älskade vän !
Det är baske mig ingen petitess ! Jag förstår att det är förjävligt . Jag tänker på dig !
Kram
Författare
Tack! Det låter säkert inte så farligt för de flesta, men roligt är det inte! 🙁