Sjukgymnasten och humor

Det känns alltid så sjukt jobbigt och motigt att åka iväg till sjukgymnasten på morgnarna, även om det bara är varannan vecka. Jag måste upp aptidigt för att fixa smärtlindring, och det är inte så kul att åka genom stan till Södermalm i rusningstrafiken, men när jag väl går därifrån känner jag mig ofta gladare och har lite mer kontakt med de kroppsdelar som jag inte har någon ytlig känsel i, på grund av smärtan.

I morse fick jag enormt mycket beröm för att jag har så god kroppskännedom, för att jag är väldigt bra på att göra de dötråkiga övningar jag får, och att jag har sådan härlig humor och inställning till livet. Ha. Humor. Inställning. Det är ju bra att det är så jag uppfattas, men det är inte riktigt så jag känner mig. Visst, jag kan prata och skoja med vem som helst på deras nivå, men ibland vill jag bara gråta. Jag är ju van vid att alltid ha tränat riktigt tungt med fria vikter, så det känns lite löjligt att sitta och trycka ner stortårna eller gunga lite med axlarna, men det är ju sånt jag måste ägna mig åt nuförtiden.

Hantlar, vikt, träna

Men som sagt, det känns alltid skönare efteråt, och en gång varannan vecka borde jag klara av. Sedan ska vi fasa ut det till var tredje vecka, för jag har egentligen redan kunskapen och många av de redskap jag behöver för att träna på det sättet de vill. Jag gillar sjukgymnasten på det där stället, trots att det är en aning flummigare än vad jag är van vid. Om det hjälper i längden? Ingen aning. Jag gör i alla fall allt de säger åt mig.


Missa inte...

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2014/03/sjukgymnasten-och-humor/

Kommentera!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.