Framtiden på pränt

Nu har jag fått brevet från Försäkringskassan, där det står att jag är beviljad sjukersättning. Framtiden är räddad, no turning back! Det kändes så himla skönt att äntligen få det, och att få det där lilla kortet som bevisar att man har rabatt på till exempel inträdet på en del museer och i kollektivtrafiken. Plastade in det, kopierade alla papper och skickade iväg en uppsättning till Färdtjänsten, så att jag får nedsatt avgift där också. Det spar mig 300 spänn i månaden – nästan vad en massage kostar!

De gör en uppföljning om tre år för att se om min arbetsförmåga har ändrats något, men tills dess kan jag vara sjuk i lugn och ro. Det kan jag nog även då, eftersom EDS inte går att bota. Så här stod det förresten i Försäkringskassans motivering, baserad på läkarintyget och min egen beskrivning av alla rehab-försök:

Försäkringskassan bedömer att din arbetsförmåga är stadigvarande nedsatt med tre fjärdedelar på grund av sjukdom. Bedömningen är gjord i förhållande till alla förvärvsarbeten på hela arbetsmarknaden. Alla rehabiliteringsmöjligheter bedöms vara uttömda.

Ja, jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Fyra, fem smärtkliniker senare, och det har bara blivit värre och värre, liksom… Framtiden känns ljusare nu. Jag ringde och hörde om de har hunnit ta tag i min ansökan om bostadstillägg, som jag skickade in första veckan i november, för jag trodde att det skulle gå hand i hand med beslutet om sjukersättning. Det verkade inte som om någon hade börjat med den ännu, men förhoppningsvis går det betydligt fortare.

Annars då? Jo, semester vecka 18 och vecka 20. Utlandsresor. Förlängning på jobbet till mitten av juni, men efter det är framtiden ytterst osäker, men det gör inte så mycket. Jag får ta lite sommarlov, och jag behöver faktiskt inte gå och bekymra mig över att vara tillgänglig hos Arbetsförmedlingen dygnet runt. Jag tänker nämligen inte skriva in mig där, så spar jag inte bara oro och risken för dåliga kurser, tvång, bortslarvade papper och dåligt bemötande, utan även ytterligare flera hundra kronor på fackavgift och a-kassa. Oh well, det känns bra. Riktigt bra.