I dag ska jag till min handspecialist på sjukhuset igen. Hon ska gjuta stöd för underarmarna och händerna, någon slags lätt plastskena med remmar över, som det är tänkt att jag ska ha när jag sover. Kanske inte varje natt, men när jag har mer ont än vanligt. Och om det inte är så obehagligt att sova med dem, kan det vara bra att ha dem i förebyggande syfte.
Men det är inte förrän i eftermiddag, och det skulle ta ganska lång tid. Det är ju skitbra att jag får något som faktiskt är anpassat precis efter hur jag ser ut, i stället för att få någon slags stöd som passar standard-arm 1A. Om det kommer att hjälpa eller inte vet jag inte, men med tanke på hur mycket mina muskler får jobba även när jag sover, så kan det ju i alla fall inte bli sämre av lite avslappning. Det är en väldigt bra handspecialist, engagerad och trevlig, och full med bra idéer.
Det är nog det enda vettiga jag tänker göra i dag. Solen lyser, så jag ska sitta ute en stund om det inte blåser kallt, och så kommer jag högst troligtvis att behöva en liten tupplur innan jag åker dit. Resan hem var jobbig, det är den alltid. Och miljöombytet är riktigt påfrestande, man är alltid helt slut en dag efter att man kommit till lantstället eller hem igen. Men dit är värst. Det är väldigt tomt och tyst hemma, förresten. Inga katter, ingen R, bara moi. Tur att jag trivs i mitt eget sällskap…
