I morse ringde klockan 05.00. Inte kul. Men för att slippa åka tåg en bit av vägen hem (i rusningstrafik), så gick jag glatt upp och fick skjuts hela vägen hem innan älskaren R åkte till jobbet. Jag kunde inte somna i bilen, och jag hade ju tänkt att ta en tupplur under dagen, men inte fasen kunde jag somna. Visserligen somnade jag ovanligt tidigt i går kväll, men vad fasen, gå upp klockan fem och inte kunna somna en stund på dagen när man har kroniskt trötthetssyndrom…?
Visserligen hade jag en del att göra, men inte så att jag var upptagen mer än ett par timmar. Lite pappersjobb, beställa EU-kort för eventuell sjukvård på utlandsresorna framöver (lite sent kanske, men det gäller så länge jag har beställt ett) om det skulle behövas. Jag hinner i alla fall få det innan jag och R åker tillsammans om tre veckor. Beställde lite taxiresor och betalade lite räkningar, och annat som inte är så kul.
Och så var jag ju på sjukhuset för att gjuta skenor till mina underarmar och händer, men mer om hela den historien i morgon. Det tog tid, och jag är faktiskt helt jävla slut. Jag kommer antagligen att somna som en stock i kväll, bara jag går och lägger mig i någorlunda vettig tid. Det är så svårt att gå och lägga sig i normal tid när jag är ledig, R inte är hemma och det inte finns några katter i lägenheten. Helt tomt och tyst, så jag distraherar mig med annat – som tar överhanden…
