Organdonation

Nu ska vi prata om något viktigt – organdonation. Ungefär 85% av alla svenskar kan tänka sig att donera sina organ när de har dött, vilket är helt fantastiskt. Ungefär 750 människor väntar på ett organ (de flesta behöver en njure), och ungefär 650 transplantationer genomförs varje år. Det är drygt 100 personer varje år som donerar sina organ, allt från njurar, hjärta, lever, lungor och bukspottkörtel, till hornhinnor, hjärtklaffar och hud. En donator kan med andra ord rädda många liv.

Organdonation, donationskort

Men det ser inte riktigt ut så i verkligheten, för det är så många som inte har anmält organdonation eller ens pratat om det med sina anhöriga, så att de klart och tydligt vet vad som gäller om en olycka skulle hända. Det tycker jag är riktigt synd, för många liv skulle kunna räddas eller förlängas om det fanns fler organ tillgängliga. För i många fall är en transplantation efter en organdonation den enda utvägen, om man vill fortsätta leva.

Om jag skulle dö i en olycka får de använda vad som helst de vill och kan av min ganska skruttiga kropp, och jag tycker att det är viktigt att det är tydligt. Därför har jag redan för länge sedan anmält mig till Donationsregistret på Socialstyrelsens hemsida. Jag har inga religiösa anledningar till varför min kropp måste ha alla pusselbitar när den bränns upp efter att jag dött, och jag tycker att det känns löjligt att inte hjälpa till om jag kan – om jag skulle krascha med bilen eller ramla ur flygplanet. Har du tagit ställning till organdonation?

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2014/04/organdonation/

8 kommentarer

Hoppa till kommentarformuläret

    • Tatianaapril 24, 2014 kl. 18:20
    • Svara

    Oj, ja. jag bestämde mig för tio år sedan . Om jag dör så är det bara att plocka . Kan jag rädda någon annans liv så är det bra .
    Kram

    1. Precis! Nån nytta kanske även skraltiga kroppar kan göra.

    • Monicaapril 25, 2014 kl. 13:41
    • Svara

    Självklart Klara!

    1. Bra! 🙂

    • Petterapril 26, 2014 kl. 09:37
    • Svara

    Tror jag skrev på mitt första donationskort i början på 1990-talet. Vad ska jag med mina organ till när jag är död? Om nu livet är så fantastiskt i paradiset lär man nog inte behöva några organ. Förstår inte de jag känner som tycker att man ska begravas ”hel”.

    Jag kan ha starka åsikter om det mesta men när det kommer till organdonationer har jag inga invändningar. Min lever börjar bli gammal men om den duger åt någon annan när jag lämnat in är det hur bra som helst.

    Mina organ kommer dock med en restriktion. Jag ska vara DÖD innan de kan hämtas upp. 😀

    1. Nä, det finns ingen logik i att begravas hel och därmed potentiellt låta någon annan dö, av religiösa skäl. Det är i och för sig att hårddra det extremt, men dumt är det.

      Ja, död är ett krav här också… :mrgreen:

        • Petterapril 26, 2014 kl. 11:36
        • Svara

        Religiösa eller inte. Det finns en hel del människor som inte kan tänka sig att begravas utan alla delar. På 1800-talet var det inte ovanligt att folk fick med sig sina kroppsdelar förvarade i formalin hem så att de senare kunde begravas med kroppen. Lite makabert men ändå ganska häftigt att kunna vissa upp sitt ben i en glasbehållare. Hahaha…..

        Nu ser det annorlunda ut och jag förvånas av att en del fortfarande verkar anse att kroppen ska vara komplett vid döden. Hajjar inte riktigt argumentet men förutsätter att dessa människor inte heller tar emot ett donerat organ om de behöver ett. Eller funkar de inte så?

      1. Haha! Rimligtvis borde det vara så, att bara vilja ta emot men inte själv ge säger ju något om folks karaktär. Många är nog bara för jävla lata för att fylla i det där kortet (det tar två minuter), eller fattar inte att något kan hända när som helst. Jag ska gå ut med soporna nu, jag kan bli påkörd av en skenande bil eller få ett flygplan i huvudet…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.