Den paralyserande tröttheten! Efter jag kommit till stan i går morse var jag så trött att jag höll på att somna mitt i lunchen. På riktigt, jag var så trött att jag inte orkade lyfta skeden till munnen. Det är inget skämt, och det är inte kul. Fyra koppar kaffe och två timmars tystnad senare var jag pigg nog att åka till mina föräldrar och käka middag.
Vi stannade till i Folkets hus i vår förort och röstade innan vi åkte. Utanför stod det sex personer från olika partier och försökte dela ut valsedlar, men jag såg ingen som tog någon. Det var lite dåligt arrangerat med valsedlarna inne i själva vallokalen också, för de stod liksom i ett ställ som alla kunde se, och andra som var där och röstade kunde se vad man tog. Så mycket för anonymitet – jag tog en valsedel från varje parti, förutom Djurens parti (vilket nog var det löjligaste jag har hört talas om på ett bra tag, de för ju inte ens någon politik och har bara djurrättsfrågor på agendan). Folk får gissa bäst de vill.
Det blev mycket mat och lek med systerdottern när vi kommit fram till mina föräldrar. Vi har en himla massa bra hemlisar och roliga lekar som ingen annan kan vara med på. Det blev inte så sent, men totalt blev det mer än femton mil i bil i går. Sånt känns i dag, och säkert resten av veckan också. Tröttheten är verkligen paralyserande, så det blir inte något spännande gjort på några dagar…
2 kommentarer
Löjlig kan du vara själv.
Författare
Det kan jag säkert. Jag tycker fortfarande att det är dumt att gå till val med en fråga och inte ha någon aning eller officiell åsikt om allt annat som diskuteras i parlamentet.