Fyra jobbpass kvar. Sorgligt. På torsdag är det röd dag och då är jag alltså ledig, och sen jobbar jag bara i två veckor till. Fyra jobbpass. Jag ska lära upp en ny tjej på det jag gör, och så ska jag gå ut och hejdå-luncha med folk till höger och vänster. Två luncher med volontärerna, och en med arbetsgruppen jag varit i de senaste tre åren.
Det känns mer och mer sorgligt ju mer jag tänker på det, men jag tänker göra en rutin av att åka dit och äta lunch åtminstone en gång i månaden. Jag har fina vänner på jobbet, och de säger väl till om de tröttnar på att jag våldgästar dem. Visst ska det bli skönt att vara ledig i sommar, för det är den första sommaren på många, många år som jag inte är antingen nyopererad eller uppbunden med Arbetsförmedlingen och diverse helt galna kurser på dagisnivå. Eller har jobbat. Hoppas verkligen att det blir en fin sommar!
Jag måste börja skaffa nya rutiner när jag är tillbaka i stan sen. Boka in träffar med folk, för när jag inte jobbar kommer jag att ha mycket mer ork. Jag måste vara social, annars tappar jag så mycket livskvalitet. Ska hälsa på släkten oftare, gå på stan själv när jag kan, bara för att se något annat än hemmet, och jobba vidare med alla mina små projekt online.
Det är socialt, men det är aldrig samma sak att chatta med någon som att ses över en kopp kaffe. Nä, det blir sorgligt. Sommaren är inget problem, men när jag kommer hem till stan måste jag skaffa mig sociala rutiner – och andra rutiner också.
