Arbetsvillkor och framtid

Dagen D, på riktigt. Min sista dag på jobbet, som jag har älskat och som har varit så oerhört väl anpassat för mig. Ett jobb som jag har klarat av, njutit av och trivts på. Det är så sorgligt, men vad ska jag göra? Att ge den som kom på LAS en utskällning spelar ju ingen roll nu. Hade nog aldrig gjort, heller. Men det är förjävligt, vilka usla arbetsvillkor den där regeln har lett till. Tryggare anställningar? Inte ett dugg. Tvärtom, en hel generation människor utan tillsvidareanställningar som inte får låna pengar till en bostad eller ens skaffa ett telefonabonnemang, trots att de jobbar heltid.

Lagen om anställningsskydd får veckans minus. Arbetsvillkor.

Nåja. Jag kanske aldrig mer får ett jobb. Någonsin, i hela livet. I alla fall inte ett ”vanligt” jobb, men frilansa kan jag ju alltid göra inom diverse kreativa konstformer. Synd bara att det innebär att jag inte heller har någon trygghet, inget kontinuerligt socialt umgänge och inga vardagsrutiner. Men jag har i alla fall mina egna arbetsvillkor.

Vet inte riktigt hur det blir med jobbandet i dag, jag ska fortsätta att lära upp min efterträdare, och så blir det väl antingen lunch eller fika med mina volontärer. Kanske ett och annat tårfyllt farväl, fastän det är vi ses. Det ska vara fika av någon annan anledning på eftermiddagen, ett par timmar efter att jag slutat, men jag får se om jag orkar hänga kvar så länge. Jag vill nog helst bara gå hem efter att jag har jobbat klart och vara ensam en stund.


Missa inte...

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2014/06/arbetsvillkor-och-framtid/

8 kommentarer

Gå direkt till kommentarformuläret

    • Åke on juni 12, 2014 at 11:22
    • Svara

    Vad man missat TOTALT för oss ”inte normal” individer i det här med att arbeta är den SOCIALA biten ,, jag slutade skolan innan 9an och gick som traditionell lärling på bygge,, allt funkade bra men sen när det ”vuxena” livet skulle börja vid 17 års ålder så körde jag in i sidan på en taxi med motorcykel , blev felbehandlad och blev handikappad för livet ,, var ju inte så man föreställt sig sitt liv men nu sitter man i ”skiten” ,, och nått man saknar ”GRANDE” är den sociala biten med arbetskamrater etc en vanlig lunk med nått att göra ,, att få känna sig behövd och nyttig är viktigt ,, det jag skulle råda dig är att fundera på en affärsrörelse och då förslagsvis en webbsite (data e du ju händig med ) med försäljning av ……. ******* VAD du ska sälja måste du känna efter själv , handlar mycket om intresse och vad du gillar men att ha en webbshop med olika produkter i liten skala man göra att du får den intelektuella stimulansen vi alla behöver och det börjar naturligtvis i liten scala , blir det en större succe och det börjar generera pengar och du inte orkar med hanteringen av produkterna kan man hyra in sig på lagerhotell som skickar ut dina produkter till dina kunder vid en order så din arbetsinsats blir begränsad till datorn (vardagligen) ,, har du ett importföretag så kan du fortsätta vara sjukskriven till viss del dvs du kan fortfarande ha din ekonomiska ”trygghet” men endå få stimulans genom arbete lagligt ,, dels kan ingen se hur många timmar du är sjuk vs arbetar och dels så tror jag att dom har en större förståelse att man behöver nått att göra även som handikappad ,, största fördelen är att du själv bestämmer dina arbetstider , har du en sömnlös natt kan du i praktiken jobba bort en del av smärtorna , det funkar för mig ,, när jag jobbar har jag mindre smärtor än att bara göra ingenting ,, det här livet är måhända en dans på rosor men visa dansar på bladen medans vi andra steppar på taggarna men är det någon som kan ändra på det inom våra förutsättningar så är det vi själva .

    1. Japp, det sociala är A och O! Jag har påbörjat en del webbsidejobb, och med lite tur kan det i kanske bli en liten inkomst framöver. Måste ändå komma ut och träffa riktiga människor och prata med folk, annars blir jag tokig på riktigt. Man har mindre ont när man sysselsätter sig, helt klart! Ska i alla fall vara ledig ett tag i sommar, sen får vi se. 🙂

  1. Själv drabbad ett antal gånger av LAS kan jag bara hålla med. Förutom att lagen sabbar för den som vill jobba är den jävligt tandlös som skydd för den som redan är LASad. Men arbetsgivarna är livrädda…

    1. Ja, det är förjävligt. Det finns folk som har tjänster trots att de knappt lyfter ett finger, men det är svårt att bli av med dem och låta såna som du (och kanske jag) ta plats och göra ett mycket bättre jobb. Hoppas vi blir av med skiten nån gång!

  2. vad duktig du är på att skriva!

    kika gärna in på min blogg för att få en inblick i hur en läkarstudent som älskar mode lever i Belgrad!
    Donnads.devote.se

    1. Tack!

    • Åke on juni 13, 2014 at 13:12
    • Svara

    Mm samtidigt så ger även ett ”webbjobb” arbetskamrater och möjligheter att kommunicera som i förlängningen kan leda till ”irl” möten ,, så hur som helst är ”vilkensomhelst” verksamhet som involverar kommunikation med andra människor posetiv

    1. Det är sant. Det får bli som det blir, ingen idé att oroa sig i onödan!

Kommentera

Your email address will not be published.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Optimization WordPress Plugins & Solutions by W3 EDGE