Ledig, sjuk eller arbetslös

Torsdag, hemma sjuk. Jag sa i går efter behandlingen när det kändes så bra att jag säkert skulle få bita i det sura äpplet i dag, och jävlar vad jag biter nu. Framåt kvällen kunde jag inte röra på huvudet, och i natt började höften att trilla av också. Efter att ha legat vaken och vridit mig i smärta till halvtre, gick jag upp och tog ytterligare sömntablett och smärtstillande. Då somnade jag till slut, men när jag vaknade vid halvsju i morse var jag helt paj. Det är som om någon har stoppat in en sked mellan ryggraden och skulderbladen och vrider om den. Armen har domnat bort och det strålar ut smärta i varenda del av armen och nacken på höger sida. Dessutom kan jag knappt gå och jag är trött som ett as. Hade gärna jobbat ändå, men jag kommer inte att kunna få något gjort. Halvdag i dag, och sen är det ledig helg.

Bara två arbetspass kvar, för jag har missat ett i dag. Fy fasen, vad tråkigt det kommer att bli. Visst ska det bli jäkligt skönt att vara ”ledig” i sommar, och slippa bli jagad av diverse myndigheter som vill att jag ska delta i kurser som är en skymf mot både mig och ämnet kursen avhandlar. Men jag är ändå sjuk, så riktigt ledig blir jag aldrig. Jag kommer alltid att ha ont, varenda steg jag tar kommer att vrida om kniven i min rygg, och jag kommer aldrig att bli särskilt utvilad. Men jag måste inte vara någonstans eller göra någonting om jag inte själv väljer det.

Jag funderar mycket på hur jag ska göra med jobb framöver. Jag har gjort betydligt mer än vad en sjuk person ska behöva, jag har utstått så mycket skit bara för att ha råd att betala hyran, och jag har kämpat på trots att man inte ska behöva göra det i min sits. Jag jobbade i sex månader med ett ganska svårt diskbråck, som opererades direkt när idioten till husläkare väl gick med på att skicka en remiss för magnetröntgen.

Sjukhus, hand med infart för medicin

Fasen vad jag fick tjata för att få den där röntgen, och på sjukhuset kunde de inte göra så mycket om det inte kom via husläkaren. Väldigt mystiskt. Jag visste ju exakt vad det var – jag hade ju opererat samma grej två år tidigare – och då blev jag inlagd direkt. Men inte andra gången, då fick jag inte ens bli sjukskriven. Jag kunde gott jobba i några månader, tydligen. Prestige, okunskap, ointresse, godtycklighet. Och så ser jag för normal ut för att ha så ont.

Vad har jag för val? Det är väl för fan klart att jag gör allt jag bara kan och orkar för att kunna se och verka normal ut på jobbet? Jag vill inte känna mig mer sjuk än jag är, och därför tänker jag självklart anstränga mig för att se normal ut varenda gång jag går ut. Hur som helst, jag skulle nog behöva jobba så småningom. Kanske inte hela tiden, men då och då, bara för att träffa folk, utvecklas och distrahera bort livet en stund i taget. Livet som ”ledig” när man är sjuk är ingenting jag vill fastna i.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2014/06/ledig-sjuk-eller-arbetslos/

4 kommentarer

Hoppa till kommentarformuläret

    • Tatianajuni 5, 2014 kl. 10:07
    • Svara

    Det är förjävligt . Jag vet vad smärta vill säga . Igår så röjde jag eftersom jag hade en bra dag. Vilket straffar sig i dag . Sov inte så bra ( vaknade 10 ggr ) Har ont som fan i hela kroppen, dimsyn och feber . Okul .

    Men glöm inte att trots detta så är vi fab !
    *kramaromförsiktigt *

    1. Det är sant! Fab fab! 🙂

    • Åkejuni 5, 2014 kl. 10:36
    • Svara

    du får helt enkelt ändra grundinställning ,, IF YOU CANT BEAT THEM JOIN THEM usch blir svårare och svårare att förklara hur jag tänker och lättare och lättare att få ”plump” om man tolkar det fel ..

    men enkelt uttryckt så tror jag att om man själv har grundsynen att man är sjuk så blir man svagare .. tänk dig själv som”du” bara och när du som nu blir ”extra” sjuk TILLÅT dig att vara det

    om du räknar dig som sjuk redan från början så du bara mer eller mindre sjuk och ger dig aldrig ”rätten” att få slappna av och vara sjuk ,, jag tror man kan underlätta mycket om man mentalt är förberedd på det i stil med en där teckningen du säkerligen sett ”foten i kläm” JAJAMENSAN 🙂

    som du märker är det svårt att få det ”heads on” och slutligen så ligger allt i hur du själv behandlar informationen ,, acceptansen är skitviktig ,, först när man accepterar sin situation har man möjlighet att bearbeta den .. många lever i förnekelse och knuffar allt framför sig men du är å det närmaste proffessor på din kropp medels alla defekter men jag får endå inte en homogen känsla att du har accepterat den ,, (förstår du hur jag tänker ?)

    1. Jodå, jag förstår! Jag ser mig inte som sjuk, och jag vill inte vara någon som framstår som sjuk heller, men en del dagar är det så uppenbart att det går inte att komma ifrån. Håller helt med att man blir mer sjuk om man hela tiden tänker på att man faktiskt är det, och det är farligt i längden. Vill inte fastna i något sånt tänk.

      Jag har accepterat en del saker av min sjukdom, men inte saker som kommer upp vartefter och som bara händer då och då. Jag vet att en del saker aldrig blir bra och jag gör det bästa av den situationen, men det känns så jävla surt när jag har tre pass kvar på ett jobb jag älskar och inte kan gå dit för att något som inte är mitt största problem jävlas så mycket att jag inte ens kan använda min ena arm. Att jag inte kan gå är inte ett lika stort problem – i mitt huvud.

      Det är så många element i den här sjukdomen, att en dag sällan är den andra lik vad gäller vilken kroppsdel som inte funkar, eller vad jag inte kan göra, så jag får ta det från dag till dag. När man ligger sömnlös av smärta så är det i alla fall helt okej att känna sig sjuk! 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.