Godnatt, älskade katt

I dag har jag sagt godnatt till min bästa vän, min bästa smärtlindring, och min bästa avslappning för sista gången. Min älskade katt är borta för alltid. Han har till slut tagit steget över till den andra sidan staketet, hans lilla kropp kan inte kämpa mot det som inte har någon bot. Det verkar inte finnas någon gräns för hur mycket jag kan gråta.

Han har haft problem med blödande och infekterade klor, och även opererat bort en. I går sökte vi vård för femte gången på en månad, och i dag ringde veterinären mitt på dagen och berättade att min vän hade varit väldigt dålig i natt. När de satte in sondmatning i går hade de sett någon slags förändringar, så de tog lite bilder och såg cancer i lungorna.

I dag hade de tagit nya bilder och kollat närmare, och sett att det var en aggressiv form som det inte går att göra något åt. Symtomen kunde vara just blödande och infekterade klor, men de sa också att det var så ovanligt att de får in ungefär en katt vart fjärde år, som har den här varianten. Inte så konstigt att de inte har sett vad som har varit fel. Ovanliga sjukdomar verkar vara populärt i min familj…

Mitt hjärta skriker och blöder, han var så speciell. Jag har aldrig träffat en snällare, mer korkad eller roligare katt. Alla som lärde känna honom såg att han var lite speciell, och det finns inget eller ingen som kan fylla det tomrum som han lämnar efter sig. Jag fick älska honom i 11 år, och jag är tacksam för varje minut. Godnatt, min älskade vän, spring ut på andra sidan staketet och känn friheten virvla i pälsen.