Livet går vidare

Livet går vidare, så sakteliga. Jag blir tårögd när jag tänker på min lilla luddboll, och när jag pratar om honom, men samtidigt har jag bara fina minnen av honom och allt han har gjort som har fått mig att skratta. Och det är inte lite, för han var så klantig. Om han inte ramlade ur sängen när han sov, så stod han och jamade för att han inte kom upp i soffan själv eller vaknade och blev livrädd för att någon fräste – han själv, i drömmen.

Jag försöker distrahera mig, för sorgen släpper så småningom och övergår till bara saknad och fina minnen. I går kväll lånade vi ”svärisarnas” hund och tog en lång promenad genom skogen. Försökte hitta några bra blåbärsris att återvända till, men det fanns knappt ett enda jävla bär i hela skogen. Det har inte kommit mer än fyra droppar regn här sedan i juni, och de få bär vi såg för ett par veckor sedan fanns inte kvar.

Blåbär. Livet går vidare

Och så har jag självklart kelat en hel del med Bacon, vi måste ju komma ikapp efter att ha varit ifrån varandra några dagar. Han har knappt varit inne sedan lilla ludden blev sjuk, och det kanske inte är så konstigt. Han undvek honom, och de känner väl lukten av cancer precis som andra djur. Bacon har fräst lite och sprungit undan när de har varit nära varandra, men vi trodde att det berodde på tratten och lukten från den infekterade tassen.

Ja, livet går vidare, och jag får helt enkelt försöka att hitta på något som distraherar alla sorger. Inte bara över katten, men även över ryggen och diverse andra trasiga saker. Vi hann ju inte iväg på någon liten semester, för R börjar jobba på måndag, men vi kanske kan åka någonstans över dagen. Vad händer hos dig?

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2014/08/livet-gar-vidare/

2 kommentarer

    • Saervaugusti 8, 2014 kl. 17:19
    • Svara

    Åhh vet inte vad jag ska skriva..jag vet så vad du går igenom..och skulle vilja skicka en stor kram(vet inte om du kommer ihåg mig men kommenterade en gång i ett inlägg om Norspanplåster)

    Har en katt och en katt i himlen, som min 6-åriga dotter säger. Fina fina Tiger som vi fick somna in för nästan precis 3 år sedan..*tårar* bästaste smärtlindringen som fanns..som tur är har jag/vi ju min fina och älskade katt Maja kvar. Undrade också hur det skulle bli för Maja som nu är 14 år, men hon visade sig trivas alldeles utmärkt som ensamkatt.
    Vet känslan av tomhet..men som du skriver så övergår sorgen sakteliga att bli underbara minnen och fina bilder som man har kvar i hela livet.
    Tänker på dig å hoppas å tror din andra katt kommer nära snart igen..

    Kram H

    1. Hej, jo jag minns!
      Det är så himla sorgligt, men det känns ändå skönt att vi gjorde det så fort vi fick besked för det gick galopperande fort de sista tre dagarna. Jag hoppas att Bacon, min andra katt, kommer att anpassa sig till att vara ensam. Han pendlar mellan att vara kelgris och ensamvarg, och jag får helt enkelt lägga lite mer tid på honom. I allra värsta fall får jag väl skaffa mig en till liten vän… 🙂
      Tack och kram!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.