I går kväll hade vi en riktig skaldjursfest! ”Svärisarna” hade ett kilo kräftor och ett kilo räkor, och jag hade med mig ett extra kilo kräftor. Jag är kräftfantast av stora mått, så jag tänkte att det var lika bra att ta med ett paket till. Jag kan ju sätta i mig nästan ett kilo kräftor själv, bara jag har tillräckligt mycket tid. Dessutom hade vi bakat en stor paj, men den tänkte jag inte äta av om jag inte fortfarande var hungrig efter att ha ätit alla skaldjur…
Det enda problemet med en sån här skaldjursfest är ju att man får så satans ont i händerna av att skala dem! En del kräftor har skal hårt som sten, och andra är mer svampiga. Jag föredrar de hårda, men det är lite jobbigare. Mot slutet får man prioritera vad man äter, och sen gör det ont i några dagar. Men det är det självklart värt!
Årets första kräftor. Jag köpte kinesiska jumbokräftor, och de hade turkiska. Jag är övertygad att de kräftor som såldes som vanliga kräftor när jag var liten är de som säljs som jumbokräftor nu för tiden, för inte är det några jättar. Har man tur hittar man klor med mycket kött i, men det är sällsynt. Men de var faktiskt riktigt, riktigt goda för att vara budgetkräftor, och jag åt så jävla mycket att det stod mig långt upp i halsen hela natten. Och någon paj fick jag inte i mig. Fy faaaan vad gott!
