Skandal av Förvaltningsrätten

Jag har fått min dom från Förvaltningsrätten, och det är fan i mig en skandal. Det finns inget annat ord som kan beskriva det bättre. Jag ansökte om Handikappersättning i november, Försäkringskassan svarade nekade med en rad faktafel, jag överklagade och de avslog min ansökan igen – med ytterligare, men andra faktafel. Och så vidare. Till slut överklagade jag till Förvaltningsrätten, och skickade in ett halvt kilo fakta om mitt mål. Det var i slutet av februari.

Förvaltningsrätten avslår överklagandet. De anser att det är inte medicinskt styrkt, dvs av ett en läkare, arbetsterapeut eller motsvarande sakkunnig inte har ordinerat diverser hjälpmedel och ortoser, och hade det varit styrkt hade det varit landstingets ansvar att erbjuda dylika saker. Samtidigt skriver de, precis som jag beskrivit i min överklagan, att vården har fullständigt bristande kännedom om den sjukdom jag lider av, och att högkostnadsskyddet för hjälpmedel inte har gällt mig eftersom jag har nekats vård och hjälpmedel trots uppenbart behov och förfrågningar under många år.

Jag har, enligt Förvaltningsrätten, heller inte visat att sjukresor och boende utanför Stockholm i samband med smärtbehandling är medicinskt styrkta. Men att få en remiss till en smärtklinik i andra änden av landet, för att de tror att det är det enda som kan hjälpa mig, är det inte ett bevis i sig? Och eftersom det saknas kunskap i primärvården (det är primärvården som ansvarar för patienter med EDS), hur ska de då kunna skriva ett intyg, och hur i helvete ska jag ens få ett intyg när de inte ens vill ge mig ett jävla handledsstöd för att de inte fattar hur sjuk jag är?

Visst hade jag kunnat få ett intyg från en privat EDS-specialist i Mjölby, men bara papperet kostar 3000 kronor (läkarbesök/telefontid samt tid det tar att skriva intyget för 1500 kronor i timmen tillkommer), och ingenstans i hela den här processen har det nämnts något om att de vill dylika intyg utöver de jag redan skickat in. Och hur fan skulle jag ha haft råd med ett sånt? Skulle inte tro att Försäkringskassan ersätter mig för det, direkt.

Det är en jävla skandal. Jag trodde att Förvaltningsrätten skulle stå på de sjukas sida, när man slåss mot jätten Försäkringskassan, men tydligen inte. Jag har inte råd att få den vård jag behöver, så jag mår så oerhört mycket sämre än vad jag hade kunnat göra med rätt hjälp. Jag får ut knappt 8000 kronor i månaden, och visst räcker det till att bo, äta och betala mina räkningar, men det räcker inte till alla mediciner, det räcker inte till vanlig vård, och det räcker fan i mig inte till alla de smärtbehandlingar jag behöver.

Bara massage en gång i veckan är svindyrt, och det var länge sedan jag kunde köpa mig något sådant – för det får jag ju inte genom landstinget. Jag saknar ungefär 3000 kronor i månaden för allt sådant – och de drygt 130000 kronor jag redan lagt ut på hjälpmedel såsom rullstol, specialsäng, ortoser och smärtbehandlingar kan jag glömma att någonsin återse. Min sambo ska alltså inte bara jobba extra för att ha råd att försörja mig, han ska även sköta om mig och hemmet, och jobba ytterligare extra för att se till att jag inte dör av smärta på kuppen. Han är borta 11 timmar per dygn när han inte jobbar extra, och har hobbies och tränar precis som alla andra, så hur fan ska han hinna?

Försäkringskassan har hela tiden hänvisat till en lagtext som kan appliceras på de flesta, men inte på de med sällsynta sjukdomar eftersom det inte finns någon vård eller hjälp för oss, och Förvaltningsrätten går helt på deras linje. Det är en förbannad jävla skandal, och jag hoppas att de som varit med och jobbat i mitt fall skäms. Skäms för att ni inte bara orsakar mig mer fysisk smärta, skäms för att ni helt tar bort mitt oberoende som människa eftersom jag tvingas förlita mig på andras allmosor, och skäms för att ni förstör min sambos fritid. Dra åt helvete, vad arg jag är. I slutänden innebär det här att jag blir förpassad till ett liv i sängen. Tack så jävla mycket.

Dela gärna det här inlägget vart du än kan, om du tycker att det här är fel. Tack.