Valresultatet 2014

Om valresultatet, alltså. Jag måste bara säga några ord om det, för jag är så jävla besviken. Sverige har gått bättre än de flesta länder i världen de senaste åren. Vi har klarat oss från finanskris och massarbetslöshet, men tydligen räckte inte det för svenskarna. Vi vill tydligen höja skatterna för att finansiera 100000 nya fas 3-liknande jobb, vi vill sluta privatisera vården, och vi vill införa miljökrav på transportmedel för privatpersoner som på sikt kan få landsbygden att dö ut.

Privatiseringen av vården, och att privata aktörer kan tjäna pengar på verksamheten, har varit det bästa som har hänt svensk vård på evigheter. De flesta människor förstår nog inte det, för de flesta är friska och går bara till vårdcentralen några gånger om året. Men när man faktiskt är sjuk och behöver uppsöka vårdens olika instanser 2-3 gånger i veckan – hela livet – då är privatiseringen det bästa som har hänt. Jag kan byta hur och var jag vill, och jag möts av glad personal som får betalt efter prestation i stället för schablon.

Ett exempel är häromveckan när jag fick mina robotarmar – ortopeden berättade att kliniken fick tillräckligt med bidrag från regeringen så att de kunde låta bli att tvinga patienterna betala patientavgifter för de hjälpmedel de behöver, men att det kanske inte skulle fortsätta så om valresultatet resulterade i regeringsskifte. Mina ortoser skulle ha kostat mig 4700 kronor den dagen annars. Det är ungefär vad jag kan spara ihop på ett år – om jag inte köper några mediciner och inte heller besöker vårdinstanserna 2-3 gånger varje vecka som jag behöver för att inte vara helt sängliggande. Och vad händer efter det här valresultatet? De rödgröna har ju enligt uppgift av de politiker som jag pratat med på torgen inte någon avsikt att höja min sjukersättning – de har enbart talat om höjd a-kassa och att se över utförsäkringarna. Och höja skatten.

Det är inte rimligt att två personer med samma utbildning och med samma arbetslivserfarenhet får samma lön, om de inte presterar likadant. Att till exempel en läkare som har fått klagomål på sig och som är otrevlig mot sina patienter får lika mycket betalt som en trevlig läkare som engagerar sig, tar sig tid och kanske till och med kommer ihåg vem man är nästa gång man dyker upp, det är så fel det kan bli. Och det gäller oavsett yrke.

Oengagerade människor som går till jobbet och inte gör ett dugg mer än de måste för att få behålla jobbet ska självklart inte få samma lön som någon som är väl presterande, innovativ och engagerad. Då spelar utbildning, kön och erfarenhet absolut ingen roll. Det är självfallet att vi måste belöna och lyfta fram de som är speciella, de som är bättre, annars får vi en jämndålig grå och oengagerad massa.

Som läraryrket, det har varit hur lätt som helst att komma in på lärarlinjen. Vilken klant som helst har kunnat bli lärare, och vem vill att ungarna ska gå i en skola med dåliga lärare? Ingen. Lyft fram de individer som är bättre än resten och belöna dem, så de blir något för de övriga att ta efter. Höj statusen på yrket genom att belöna de som är bra, inte genom att ge alla inom yrkesgruppen mer pengar. Man blir inte en bättre lärare över en natt för att man får högre lön. Och det är fortfarande jävligt lätt att bli lärare.

Jag tycker att valresultatet suger så hårt det bara går. Självklart ska man rösta efter den ideologi man tycker är rätt, men när det har gått så jävla bra för Sverige och man vet att det kommer bli en jävla röra framöver, varför inte fortsätta med något som uppenbarligen funkar? Det är så många som byter från höger till vänster eller tvärtom beroende på hur det ser ut i deras egen plånbok vid varje valtillfälle, och det kan jag inte riktigt förstå. Går det bra för Sverige kommer det i förlängningen att gå bra för individerna som bor här. Det har skapats mängder med nya jobb, när arbetslösheten i andra länder bara ökar.

Självklart är jag jävligt orolig för min framtid i den här nya röran. Jag kan inte få något jobb eller någon praktikplats, så för mig innebär det enbart försämringar. Och jag tror helt klart att det innebär försämringar för Sverige i världen, både på kort och lång sikt. Räntan går upp, jag måste betala mer skatt, och kunskapen kring min sjukdom lär inte öka om privatiseringen av vården avskaffas – tvärtom. Och skolan? Jag satt nio år i grundskolan och bara väntade på att få lära mig något, det är oändligt mycket bättre nu. Det är faktiskt inte bara de som har det svårt som behöver resurser.

Och angående Sverigedemokraterna, jag tror inte att de flesta som röstar på dem är nazister eller rasister. Om man inte bryr sig så mycket om politik, inte har läst på och röstar bara för att man ”ska”, så har SDs valaffischer framstått som helt ofarliga. Folk är helt enkelt inte smartare än att de röstar för att de bruna skjortorna ska leda vårt land, för att de inte förstår bättre. Och av missnöje. Valresultatet 2014 – en flopp. Vad händer med mig nu?