I går. Jävlar, vad trött jag var på kvällen. På förmiddagen var jag hos Dr. Feelgood för behandling och snack. Han körde ganska lätt behandling eftersom det är svårt att veta hur Cymbaltan påverkar mig, och eftersom biverkningarna var så starka. Allting är liksom trögare och segare, och jag skämtar inte när jag säger att jag somnade på lunchen i går. Mitt i maten med gaffeln i handen. Sedan väntade jag ett par timmar innan det var dags för bassängträning på Hälsopoolen.
Första gången. Hade dubbelkollat packningen innan, eftersom jag är så disträ och kan gå hemifrån utan varken väska eller det jag behöver ha med mig ibland (bärarkort, mediciner, medicinlista, information om EDS och sånt). Och allt var med, utom hänglåset… Det var träning på egen hand i dag, och gruppträning på tisdagar. Fasen, vad jag har längtat efter bassängträning – fem års väntan och tjat har det tagit för att komma hit.
Fysioterapeuten jag träffade där sist var med mig, och det var så jäkla skönt att träna i vattnet! Som jag har väntat och längtat efter att få gå på sånt här! En halvtimme kändes alldeles för kort, för vi hann bara snabbt gå igenom det program jag ska köra. ”Det är viktigt att du tränar balans och bålstabilitet”, säger alla jämt. Men så fort de ser mig göra det säger det att det inte är något fel på varken balansen eller stabiliteten.
På tisdag är det gruppträning, vi får se vad som händer då. Annars ska jag köra mitt program på egen hand på torsdagar och ge järnet, för bassängträning är faktiskt den enda sortens riktigt bra styrketräning jag kan göra utan att skada leder och brosk mer än i dagsläget. Enligt experterna, i alla fall. Min husläkare ville ju att jag ska gå på gym varje dag, men glöm det – jag tänker inte skada mig mer. Ja, det här blir bra.
