Tidiga morgnar

Ugh, tidiga morgnar, stressiga morgnar. Jag går inte upp tidigt nog för att kroppen ska hinna komma i gång och åka iväg – det tar oftast 3-4 timmar – och när jag har saker inplanerade tidigt är jag oftast alldeles för trött för att gå upp klockan 4 eller 5. Allting blir halvdant gjort och jag vet knappt vad jag håller på med, förrän jag har kommit hem och vilat.

I går gick jag upp någorlunda tidigt för att åka iväg och träffa fabulösa Fru Hatt, men tiden var på mitt initiativ eftersom jag ändå hade saker att göra senare. Vi fikade och babblade ikapp. Det går så himla lång tid mellan gångerna vi ses fast vi båda bor i stan och är sjukpensionärer – men det är väl just det senare som är problemet. Orkar inte, har vårdsaker på schemat, har inte pengar, etc. Men det är alltid fint att ses. Hon är cool som få.

Fru Hatt i cowboyhatt. Många tidiga morgnar nu.

Och i dag blev det upp med tuppen igen, eftersom jag i går fick veta att jag fick en tid hos ortopedteknikern brevdiv Södersjukhuset halvtio i dag. Det betyder färdtjänst i rusningstrafik, vilket i sin tur betyder att man måste åka i väldigt god tid. Jag hade behövt gå upp klockan fyra, men det går ju inte när man knappt sover ändå. Jag vaknar, har ont, krampar i hela kroppen, sover lätt. Och att jag konstant har jävligt ont hela dagarna gör mig inte direkt piggare.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2014/10/tidiga-morgnar/

8 kommentarer

Hoppa till kommentarformuläret

    • Bengt Nilssonoktober 28, 2014 kl. 10:18
    • Svara

    Bästa sättet att komma igång är att stiga upp tidigt o samma råd till alla som inte kan sova.
    Men just värk är det värsta som finns o själv botade jag min RA med fasta 2 ggr per år.
    Kämpa på o ge dig inte

    1. Ja, jag försöker att gå upp tidigt varje dag, men det blir ändå ett par tupplurar varje dag – jag har kroniskt trötthetssyndrom. Om jag går upp halvåtta är jag klar att gå ut vid elva-halvtolvtiden, så när jag ska vara på väg någonstans klockan 8 blir det jobbigt.

      Men jag tuffar på lika träffsäkert som ett SJ-tåg, tack! 🙂

    • Bernt Järnepalmoktober 28, 2014 kl. 12:42
    • Svara

    Hej du argbiggan!
    Varför tittar du aldrig in hos mig?
    Jag klickar på dag efter dag hos dig men du, nädå du vsar dig aldrig hos mig. Inte ettendaste lite besök har jag fått. Här sitter jag under palmerna och trivs.

    Hej med dig
    pappa B
    Sverigeoch Spaniens gladaste man

    1. Hej Bernt! Det är din första kommentar hos mig, så jag har inte haft någon aning om att du har kikat in här – det syns inte så länge du inte klickar dig hit från en länk på din sida. Men nu ska jag kika! 🙂

    • Tatianaoktober 28, 2014 kl. 20:25
    • Svara

    Tack själv pinglan !
    Alltid lika roligt att ses och babbla och käka lunch. Du är rätt så fab du med 🙂

    1. Hihi, tack 🙂

    • Piia-Liisaoktober 31, 2014 kl. 07:38
    • Svara

    Tidiga mornar är ett elände!
    Har jag tid på sjukhuset vid halv nio måste jag åka hemifrån vid halv sju med taxin. Bara resan tar knappa timmen… Och då är jag nervös för att jag inte ska vakna i tid, att morgonhjälpen från hemtjänsten inte ska komma (det gör de, det har bara blivit fel en enda gång och det löste sig då också!) osv… Detta gör att jag inte kan somna i tid, så tidiga mornar är för mig = somna mellan halv ett och ett och så vaknar jag vid fem 🙁 Fyra, max fem timmars sömn och så en heldag på sjukhuset. Igår hade jag en sådan dag.

    Åkte iofs inte förrän halv nio hemifrån, men först två timmar på hjälpmedelscentralen, sedan till sjukhuset i andra änden av stan och vänta där i två timmar till dess det var dags att göra sig i ordning för att kliva i bassängen. Det som var roligt var att jag fick träffa en FB-vän IRL. Ytterligare en ny vän som jag inte träffat förut, fast vi skrivit till varandra länge 🙂

    Trött efter bassängen – och så kommer inte taxin i tid. Den var nästan en timme sen redan när den kom. Och inte vet jag hur chauffören körde heller. För resan som brukar ta ca 50 min tog en timma och en kvart! En kvart extra säger jag inget om eftersom de fyllt bilen, så det var två ställen att lämna av på innan de kom hem till mig. Men istället för att som normalt vara hemma ca kl 17.00 efter bassängen, var jag hemma nån gång mellan 18.15 och 18.30…

    Men jag har sovit i natt och var riktigt nöjd med att jag fick sova ända till klockan fem i morse, från ca 22.00. Sju timmar! Ovanligt, men skönt!

    Fast nu vet jag – minst två dagar med inget annat än sängen. Annars kommer jag inte iväg till träningen på må em – den som vi konstaterat är oumbärlig!

    Ha en riktigt trevlig helg, och jag önskar dig allt gott, och att ”skitsjukdomen” håller sig på mattan!

    En varm och mjuk kram till dig <3
    //P-L

    1. Ja, hopplöst. Jag har inget mer än färdtjänst att oroa mig över, men det tar ändå mellan 3 och 5 timmar innan jag kan åka färdtjänst från det att jag går upp på morgonen och alla piller fått igång kroppen.

      Usch, vilken hemskt lång dag! Jag hade nog varit tvungen att ställa in någon av sakerna om jag var i den sitsen – i alla fall tills/om jag får en rullstol jag kan köra själv. Trevlig helg till dig också, jag ska gå på fest i morgon så det blir nog trevligt! 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.