Redo för vintern

Jag är redo för vintern nu. Jag har två par riktigt varma vantar, jag har fodrade innersulor till skorna, jag har minst två riktigt varma mössor och halsdukar. De där senaste vantarna jag köpte, Heat Holders, är så sjukt sköna. De finns ju både som mössa och strumpor, och jag går alltid runt med strumporna på mig när jag är inomhus. Utanpå de vanliga strumporna, alltså…

Jag har fyra par nu, så jag har alltid ett minst ett rent par att hasa runt i, och ett par som jag enbart har i sängen när jag sover. Fortfarande utanpå de vanliga strumporna, så klart. Jag fryser ofta om fötterna ändå – de är ju tio grader kallare än hos någon som är frisk, så det får se lite lustigt ut. Gör mig inte ett dugg. Den enda nackdelen med strumporna (som inte egentligen är en nackdel) är att de är så tjocka att de inte ryms i ett par skor.

Det skulle ofta behövas för min del på vintern, och särskilt om jag sitter i rullstol. Men det går inte, och jag kan faktiskt inte köpa skor som är en eller två storlekar för stora för att enbart ha de där allra kallaste dagarna på vintern. Det är inte en ekonomisk möjlighet, och det känns dumt ur ganska många perspektiv. Förutom att jag kanske inte fryser lika mycket, men det är också det enda vettiga med det. En vacker dag kanske det går också.

Hur som helst, jag hoppas att det blir en mild vinter igen. Och ingen snö, för då kan jag inte ta mig fram utomhus. Nu har jag i alla fall fler saker som värmer, men det är ganska konstigt att man inte kan få hjälp med sådana saker när man är diagnostiserad med ett syndrom (Raynauds) som gör att man har extremt kalla händer och fötter. På en månad har jag köpt saker som ska värma händer och fötter i vinter för 500 spänn, så jag hoppas verkligen att de räcker nästa vinter också. Merkostnader, merkostnader…