Träningen i grupp funkar dåligt

Det här med träning i grupp går inget vidare. Sist gick ett finger helt ur led när jag stod stilla i bassängen och tog helt vanliga simtag med armarna. Vattnets motstånd är tillräckligt för att orsaka att något går ur led. Axeln subluxerade och höften höll på att ramla av. På riktigt. Det ska vara en grupp för skonsam stabilitetsträning för ryggen, och det är ju ett väldigt bra koncept för mig. Det är bara den lilla detaljen att för att åstadkomma detta måste man lyfta och vrida på andra kroppsdelar.

Pool, bassäng, simma, vatten

De flesta övningar sker i ledernas ytterlägen, vilket är absolut förbjudet för mig. Jag får göra halva rörelser, och många av grejerna måste jag helt byta ut mot andra saker från mitt individuella program. Det är inte kul. Dessutom tar det en jävla massa kraft att klä av sig, duscha, krångla på sig badkläderna, krångla av dem, duscha igen och klä på sig. Bara det är faktiskt en sådan ansträngning för mina leder och muskler att det räknas som ett träningspass – men det förstår ju inte min läkare som vill att jag ska gå på gym varje dag.

Jag har mailat min fysioterapeut på sjukhuset och bett att få skippa de resterande fyra (eller fem?) gångerna av träningen i grupp, och enbart fokusera på min individuella styrketräning. Det är inte värt att åka dit och genomgå hela den där pärsen, frysa häcken av sig, dra lederna alldeles åt fel håll och må jävligt dåligt efteråt. Dessutom är risken för stor att jag skadar mig, vilket jag uppenbarligen redan gjort. På min egen träning är allt väldigt mycket mer kontrollerat och anpassat efter mina förutsättningar, och det finns inget i mitt träningsprogram som är skadligt för mig. Men gruppen känns mer och mer obehaglig för varje gång.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2014/11/traningen-grupp-funkar-daligt/

6 kommentarer

Gå direkt till kommentarformuläret

    • Maria on november 14, 2014 at 10:42
    • Svara

    Låter inte bra om du skadar dig på träningen, då låter den individuella träningen mycket bättre för dig.

    Ja det verkar vara svårt för friska att förstå hur jobbigt alla ”vanliga” moment kan vara, då bara förflyttning och byte av kläder är fruktansvärt jobbigt, för mig går det ju en del i skov, men vissa perioder är det liksom omöjligt att få på sig ett klädesplagg utan hjälp, under mitt längsta och värsta skov träffade jag en sjukgymnast som tyckte att gymmet skulle vara en riktigt bra ide, roddmaskinen skulle passa mig utmärkt sen lite andra träningsmaskiner också, jag försökte förklara att jag kan knappt gå och bara klä sig är ett träningspass även om jag har hjälp, men han såg inte riktigt problemet, gym klarar väl alla….nä kanske inte!!???
    Visst träning är viktigt men till vilket pris, det ska väl främja hälsan inte försämra den….

    1. Precis, en del dagar behöver jag hjälp att klä på mig, och jag har ingen handledare eller assistent. Jag fick nyss svar (snabbt och bra!) att jag kunde byta mot en till individuell träningstid i stället om jag ville, så jag ska nog prova med det i stället. Blir det för mycket får jag nöja mig med en i veckan! 🙂

    • Maria on november 14, 2014 at 12:50
    • Svara

    Är tyvärr svårt att få assistans eller ledsagare, helst då hjälpbehovet inte är samma alla dagar, då jag var jätte dålig behövde jag hjälp med allt varje dag så då fick jag igenom assistans på en heltid, dvs tiden min sambo var på jobbet övrig tid hjälpte han mig, men nu är jag bättre då blir det svårare, jag behöver inte hjälp med allt hela tiden, men delvis, då faller vi liksom mellan stolarna, då blir det svårt, både att bli beviljad och få det att fungera rent schema tekniskt då det kan se så olika ut från dag till dag……

    Men reglerna kring assistans och ledsagarna borde verkligen ses över för det är så sjuka kriterier och det blir så orättvist, för det är svårt att få några timmar men för många skulle några timmar per vecka göra stor skillnad på livskvalitén.

    1. Ja, det håller jag verkligen med om. Jag vet oftast inte förrän jag har vaknat om jag kommer att behöva hjälp under dagen, så det är bara att försöka dra på sig morgonrock, tofflor och stanna hemma om det är dåligt. Ibland när jag verkligen MÅSTE iväg till doktor och det är en dålig period så sover jag med kläderna på för säkerhets skull…

    • Piia-Liisa on november 14, 2014 at 13:35
    • Svara

    Hej Klara!

    Jag går på vattengympa, i grupp, men där vi har våra individuella träningsprogram som primärvårdens sjukgymnast utformat specifikt för mig. Den största nackdelen för mig är resorna 55 km enkel resa = ca 45-50 min i taxi. Min maxtid i bil i ett sträck är ca en timme…
    Men, vattengympa i varmbassäng är den enda träning jag klarar och mina 30 min i bassängen motsvarar ca 2 timmars intensiv träning för en frisk person. Sedan tillkommer före och efter. Jag är helt beroende av ortoser från bröstryggen och ner till fötterna + händer/handleder. Jag lyfts ner och upp ur bassängen eftersom jag inte klarar trappan. Från början lyftes jag upp och stapplade i, men efter ett fall så blev det lyft i också. Nu föll jag långt ner så jag gjorde mig inte på något sätt illa, men det var tillräckligt för att inse att jag ska avstå trappor.

    Den absoluta förutsättningen för att jag ska klara två gånger i veckan är att jag har en ledsagare med mig. Igår hade kommunens centralplanering missat detta. Taxin kom, och jag åkte in. Men insåg under resans gång att jag inte skulle gå i bassängen just pga av före och efter. Så istället för träning blev det bara den sedvanliga lilla fikastunden vi har några stycken som är inne långt innan träningen börjar. När de andra åkte till bassängen så åkte jag hem igen. Så just för tillfället är jag inte särskilt glad på den sk ”centralplaneringen”. Eftersom det inte blev bad uteblev också dusch. Därför har de nu fått satt in extra tid för mig i morgon fm för detta. En dag som är viktig för både mig och de andra som är med i bokprojektet.

    För på em ska vi ta alla fotografier till vår diktbok som ska säljas till förmån för forskning (och även information till vården fr a) om EDS och om Addisons sjukdom. En erkänt skicklig fotograf ställer upp och åker nästan sex mil enkel resa för att ta foton till boken, och det kostar oss ingenting. Det är Kangedals fotos bidrag till vår bok. Dels författar- och illustratörspresentationerna, dels digitaliseringen av några tavlor som ska vara med. Det var det smidigaste sättet att få de målade bilderna i digital form. Kan också berätta att vi fått besked att vi har några bidragsgivare. Jag nämner ingen utöver fotografen vid namn nu, men det känns hoppfullt.

    Så tack vare att centralplaneringen klantade sig så får jag dusch samma dag som jag ska fotograferas. Så ibland kan det bli rätt fast det blev så fel från början 😉

    1. Haha, att något som verkar fel kan bli ganska rätt ibland, vad bra – men synd på träningen när du hade åkt så långt. Och vad kul med fotografen, ser verkligen fram emot det färdiga resultatet! 🙂

      Jag klarar oftast av att gå i och ur bassängen själv, det är i omklädningsrummet allt jobbigt är. Men jag tänker prova att ta en till individuell träningstid i veckan och se om jag orkar med det, jag har ju som tur är inte någon lång resa till sjukhuset där bassängen ligger.

Kommentera!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: