Veckans minus, vecka 51

Varje vecka delar jag ut veckans minus här på bloggen, till något otrevligt eller tråkigt som har hänt under veckan, eller något jag verkligen ogillar. Jag är ju bra på att klaga på så mycket skit, så varför inte utse det värsta varje vecka? Det kan vara allt möjligt, från stort till smått. Mat, företeelser, prylar, kläder, musik… Kort och gott: Vad som helst, som varit riktigt dåligt under veckan.

Den här veckan går veckans minus självklart till att min förra husläkare hade remitterat mig till en KBT-klinik i stället för till vad vi hade pratat om och vad jag hade efterfrågat – fysiska behandlingsformer, beröring, behandling, massage. Helt sjukt att hon gjort det, trots att hon fått min journal från förra gången jag tvingades göra något sådant, och det till och med är samma läkare som jobbar på kliniken hon remitterade mig till.

Sjukhus

Vi hade dessutom diskuterat KBT på ett av mina besök hos henne, och jag uttryckte klart och tydligt att jag har provat, att jag ogillade det skarpt och inte hade någon lust att sitta och lyssna på folk som inte vågar röra på sig eller inte gör något för att förbättra sina liv på egen hand. Exakt så var det nämligen på det förra stället, men en i stort sett identisk beskrivning av behandlingen. Veckans minus går alltså återigen till den där husläkaren, och till att hon varken kan lyssna eller läsa.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2014/12/veckans-minus-vecka-51/

2 kommentarer

    • Ola Svanströmdecember 21, 2014 kl. 22:21
    • Svara

    Har inte hunnit läst så mycket på bloggen än, men har särskilt kollat veckans minus några veckor bakåt och vården verkar verkligen inte göra ditt liv särskilt mycket enklare.

    Jag vet att värk kan göra en riktigt irriterad och jag kommer förhoppningsvis aldrig få reda på hur illa du känner dig. Jag vet dock hur det är att inte bli lyssnad på och hur netryckt en människa kan bli av antaganden från vården.

    Du skriver ut vad du känner mycket bra och din ilska känns inte fel utan har goda grunder att stå på.

    1. Hej Ola! Ja, det är egentligen det enda störningsmomentet i mitt liv – sjukdomen och smärtan har jag accepterat för åratal sedan, och man får göra det bästa av det man har i livet. Om allt bara hade fungerat, och om folk i allmänhet som jobbar inom vården kände till sjukdomen hade det knappt funnits någon anledning till att ha veckans minus! 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.