I dag var jag på massage hos Dr. Feelgoods fina assistent. Hon är där själv eftersom den gode doktorn är på semester, så det var lugnt och skönt. Hon är rolig, och det är kul att höra om hur allt är så annorlunda här jämfört med i Spanien där hon växt upp. Hon fixade till mina axlar och min ländrygg, och vickade lite på bäckenet. Det kändes betydligt bättre efteråt, som vanligt. Men jag blir trött och får en grym huvudvärk efteråt av spänningen.
När jag var på väg hem ringde min handläggare på patientnämnden. Snabba puckar där, minsann. Väldigt bra. Hon ringde egentligen bara för att meddela att hon fått mina synpunkter på läkarens och verksamhetschefens uttalanden om min anmälan, och ville bekräfta att jag ville gå vidare med ärendet. Ja. Helt klart. Som korvspad. Det får inte gå till på det sättet, en läkare kan inte bara bortse från en diagnos som är satt av en expert för att hon inte känner till sjukdomen, och tror att hon vet bättre själv.
Idioter. Och verksamhetschefen höll läkaren om ryggen, så klart. Något annat var väl egentligen inte att vänta, men det är konstigt ändå. Är det inte bara bättre att be om ursäkt när det är så uppenbart att de gjort fel, än att göra ett uruselt försök att rädda ansiktet? Tydligen inte. Varför en chef vill försöka hjälpa en sådan usel läkare övergår mitt förstånd, men de kanske är ute efter låg kvalitet i vården. Det är jag ju van vid. Det är tur att det finns betydligt bättre alternativ inom den privata sektorn.
