I dag var jag på stan. Det påstods vara plusgrader, men det kändes som tio minus. Det blåser verkligen skitkallt, och mycket! Började med ett besök hos den eminenta Dr. Feelgood för att räta ut den senaste tidens felaktigheter i min struktur. Taxin var självklart försenad, så det var med nöd och näppe jag hann fram. Han sa att det syntes på långa vägar att jag hade ont, eftersom jag var så blek i ansiktet men inte någon annanstans. Och ont hade jag, tårarna rann när han rätade till min rygg och mitt bäcken.
Efter det fick jag lite nackmassage, och jag kan vrida på huvudet nu. Inte illa, och inte vanligt. Kändes betydligt bättre efteråt, men jag kunde knappt stå upp när jag försökte resa mig från behandlingsbänken. Sen åkte jag ett par stationer med tunnelbanan till city för att köpa de där kompressionsvantarna som handspecialisten hade rekommenderat. 250 spänn, hejdå. De kunde ju i alla fall ha funnits i svart eller någon bättre färg… Gråmelerat är vidrigt.
Kompressionsvantarna är inte jättevarma, men de håller om strukturerna i handen och klämmer åt lite om fingrarna. Inte så att det gör ont, men så att hjärnan och musklerna slipper jobba i handen hela tiden. När jag har haft dem på en stund glömmer jag att jag har dem på mig, och jag skulle tro att det innebär att jag har rätt storlek. Jag hade enligt mätningen small, men det var en medium jag provade hos handspecialisten och den var väldigt skön.
Velade lite mellan de två, för båda passade, men jag tog den mindre. De töjer väl ut sig lite så småningom, och det var ju ”rätt” storlek. Det har gått bra att skriva det här inlägget utan större problem, och jag har klickat mig runt halva internet under eftermiddagen, så de var nog värda en liten utgift.
