I går kom svaret. Tack, Försäkringskassan.

Ja, svaret på min ansökan om handikappersättning från Försäkringskassan. Jag ansökte i november 2013, för hela 16 månader sedan, och nu har det tagit stopp. Först blev det nej av Försäkringskassan med en helt bisarr motivering, och självklart överklagade jag eftersom de inte tog hur vården faktiskt ser ut för många med ovanliga diagnoser i beaktande. Jag bifogade ännu mer fakta och beskrev situationen. Några månader senare komma samma svar igen – avslag.

Inte bara bryts hälso- och sjukvårdslagen i mitt fall, gång på gång på gång, men Försäkringskassan vägrar tro att jag inte får utmärkt vård. Detta trots intyg från läkare som faktiskt träffat EDS-patienter, trots att Vårdguiden enbart hänvisar till husläkare (som inte kan något om EDS), trots att både Vårdguiden och Landstinget intygar att det inte finns landstingsansluten vård som passar mig, men vägrar skriva ett intyg om det.

Det är inte svårt att kolla upp om huruvida naprapati och massage ett par gånger i veckan faktiskt går att få inom högkostnadsskyddet, men det verkar de inte ha gjort. Jag kan ju inte få en okunnig husläkare kan intyga att jag behöver det, lika lite som jag har fått dem att intyga vilka hjälpmedel jag behöver (och fått köpa själv), och jag har inte råd att anlita den privatpraktiserande experten i Mjölby för ett par tusen i timmen.

Överklagande, ansökan om handikappersättning, till Kammarrätten. Ritualen upprepas. Försäkringskassan godtar inte min ansökan.

Självklart överklagade jag till Förvaltningsrätten. Grävde fram lagtexter, fixade ännu fler intyg och mer fakta om den vidriga situationen jag är i, men efter ett halvår kom de fram till att de inte hade anledning att utgå ifrån något annat än Försäkringskassans beslut, med den felaktiga motiveringen att vi har en god hälso- och sjukvård. Visst, om man har en bruten arm kanske. Så vad gjorde jag? Jo, jag tog i med hårdhandskarna och överklagade till Kammarrätten.

Tog hjälp av en jurist (som påpekade att det är betydligt fler och större lagar än vår svenska hälso- och sjukvårdslag som bryts i mitt fall), bifogade ytterligare intyg och skrev en ansökan om prövningstillstånd. Varför? Riktigheten i beslutet var felaktig på många punkter, de hade helt bortsett från många saker, och det är av stor betydelse att jag och många andra i min situation faktiskt blir behandlade utefter hur verkligheten ser ut för oss i stället för att slänga oss i någon slags mall där det finns vård och behandling. Och i går kom svaret, efter 16 månader, efter hundratals timmar arbete, forskning, kontakter och skrivande.

Kammarrätten beviljar inte prövningstillstånd. Det finns ingen anledning att ta upp mitt ärende. Jag är inte av betydelse. Jag ska inte få behandling eller vård. Jag ska inte få en dräglig vardag. Jag ska ha betydligt mer ont än jag behöver. Jag ska vara tvungen att förlita mig på att människor ger mig pengar för att inte vara sängliggande. Jag ska betala för min vård och mina hjälpmedel själv. Jag ska tydligen behöva sälja allt jag äger och har för att få behandling. Jag ska godta att hälso- och sjukvårdslagen bryts, eftersom Försäkringskassan gör det. Tack så jävla mycket, Sverige.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2015/03/i-gar-kom-svaret-tack-forsakringskassan/

8 kommentarer

Gå direkt till kommentarformuläret

  1. Fast du kan ju vara tacksam och stolt för att skattepengar används till att bygga härbärgen till tiggare och vård för illegala invandrare

    Se det som att du genom att spara pengar på vård kan satsa på de som har det ännu värre. Speciellt de som inte bor i Sverige. Det måste väl ändå värma i kroppen?

    1. Alla som behöver ska ju få vård, men det värmer ju även att veta att andra människor, som faktiskt klarar av att jobba mer än halvtid, och dessutom orkar ta hand om både barn och hundar, får högsta nivån av handikappersätting.

      1. Om någon tyckte att Sverige var på väg åt skogen under den borgliga regeringen är det ingenting mot vad som håller på att ske under nuvarande regering.

        Det börjar på allvar kännas som att hela världens befolkning utom den svenska är det enda som räknas för politikerna. Sverige strävar efter att leka med de stora pojkarna i sandlådan och tror på fullt allvar att vi kan påverka hela övriga världen med våra ”goda och humana åsikter”.

        Resultatet blir att svenskarna får försaka sin egen välfärd till förmån för länder som inte bryr sig om sina medborgare. Idag är det nio landsting som tar betalt för ambulans. ????
        Vad är det som gör att landstingsskatten inte längre räcker? Varför sjunker skolresultaten? Varför räcker inte pengarna?

        Sveriges välfärd monteras ner men i god socialistisk anda är det ju bra om jag får det sämre bara någon annan får det bättre. Betänk miljöpartiets flosker om Sveriges miljöskuld. Hade världen varit en bättre plats om Sverige inte hade moderniserats?

        Sverige är fantastiskt med sin godtrogenhet och självgodhet. Att vi alltid tror att vi vet bäst och inte fattar att vi blir utnyttjade. För inte kan det väl vara så att någon luras? Eller?

        1. Ja, det är sjukt att det ska kosta så jävla mycket att vara sjuk. Jag skulle behöva åka in akut ibland, men jag har inte råd och får därmed lida extra hemma istället. Kommer inte ihåg hur många hundralappar det kostar att komma in akut, men det är fler än vad jag har kvar efter att boende, räkningar och mat är betalt. Galet.

  2. Har du funderat på att försöka gå via massmedia istället? Många gånger händer det ju inget förrän någon blaska blåser upp en händelse med krigsrubriker, men då brukar det å andra sidan kunna rassla till rätt snabbt. Ett annat alternativ kanske skulle kunna vara att undersöka om någon av kändis-juristerna kan vara intresserade av att driva fallet, för kommer det här upp i allmänhetens ljus så borde det kunna bli ett både massmedialt intressant fall och inte minst prejudicerande för väldigt många andra med sjukdomar som faller utan för gängse ramar. Storfräsarna inom juridiken brukar ju vara svaga för fall som har potential att väcka uppmärksamhet, och en sådan person kan säkert ragga fram ännu mer material som är till din fördel och som gör att det är möjligt att på nytt få fallet prövat.
    Charlotta

    1. Jo, tanken finns där, men jag har ingen som helst lust att bli utmålad som det oftast blir – ”tyck synd om mig”-artiklar är det värsta jag vet! Hela den här karusellen har tagit så oerhört mycket tid och energi under det senaste året, och jag orkar inte kontakta folk till höger och vänster för att tigga hjälp. Jag borde inte behöva göra det heller. Helt klart är i alla fall att jag ansöker igen, och ytterligare en gång till (eller flera) om det behövs. Tid är det enda jag har!

    • seriously on april 1, 2015 at 04:50
    • Svara

    You say you don’t want to beg for help yet isn’t that what you are doing with this blog? Rhetorical question by the way.

    1. I am always asking for help when I need it, but I don’t want people to feel sorry for me. Big difference.

Kommentera!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: