Allt klart!

Det har varit en hel del förberedelser i helgen, men nu är nog det mesta klart. Piller förpackade i dosetten, kläder tvättade och nerpackade, sängkläder och handdukar tvättade, middag på gång. Blommorna vattnade. Nu är det bara det värsta kvar – steril tvätt med Descutan både i kväll och i morgon bitti. Huden kliar som fasen efteråt, som att ha legat i sprit en timme.

Insåg just att de inte har skrivit i instruktionen om morgontvätten ska ske hemma eller på sjukhuset, men eftersom de inte har specificerat det så gör jag det hemma. Senaste gången någon öppnade upp mig stod det specifikt att det skulle göras precis innan det var dags på sjukhuset, och första gången gjordes det inte alls, eftersom jag hamnade där akut. Dessutom var det ett annat sjukhus. Nåväl, de får väl förse mig med ytterligare en dusch om de har glömt att skriva att det ska göras på sjukhuset.

R har sagt till på jobbet att han inte kommer att vara där i morgon bitti, för han ska följa med mig. Får väl se vad som händer sen, om det är väntetid och om jag sover resten av dagen, men han är hemma för att köra hem mig på tisdagen också – för jag förväntar mig inte att vara kvar där längre än så. Vi får se vad jag orkar uppdatera er med de närmaste dagarna, förvänta er inte för mycket. Eller så blir det tvärtom…

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2015/05/allt-klart/

6 kommentarer

Hoppa till kommentarformuläret

    • Överlevnadsguidenmaj 25, 2015 kl. 10:30
    • Svara

    Lycka till med operationen, hoppas allt går så bra som det bara kan gå, att du återhämtar dig snabbt och får de resultat du vill ha. 🙂 Kram!
    Charlotta

    1. Tack snälla!

    • Johannamaj 25, 2015 kl. 19:10
    • Svara

    Å vad tufft det låter att aldrig få vara smärtfri, du måste vara en kämpa. Lycka till med OP.

    1. Tack så mycket!

    2. Tack! Konstigt nog vänjer man sig och det blir en naturligt del av vardagen att kämpa. Skulle tro att de som råkar ut för en plötslig olycka har de värre, eftersom de har hela rädsla-paketet också. Jag tuffar bara på! 🙂

        • Överlevnadsguidenmaj 26, 2015 kl. 11:14
        • Svara

        Precis så tror jag det är också. Mitt utmattningssyndrom är något som jag först byggde upp långsamt men säkert under femton års tid när jag bara blev sämre och sämre utan att veta vad det var, och som jag sedan har levt med ganska konstant. På senare år, sedan jag väl förstod vad felet var, har jag börjat bli bättre igen, men det är en väldigt lång och väldigt långsam resa mot att bli frisk.

        Hade jag gått från frisk till att må som jag gjorde när jag var som sämst tror jag ärligt talat att jag inte hade överlevt, men det går att vänja sig vid allt, hur litet, smärtfyllt och ynkligt livet än blir. Människan är otroligt anpassningsbar.

        Ibland kan jag bli lite arg på att akuta sjukdomar och de som drabbas av dem får så mycket uppmärksamhet medan människor som lever år ut och år in med ständiga plågor och stora begränsningar gör det i det dolda. Ofta blir man ganska snabbt frisk igen från en akut sjukdom, och sedan är allt som vanligt igen. Så är det inte för dem med kroniska sjukdomar. Det blir en livsstil att vara sjuk och det förtjänar banne mig med cred än vad som ges att fungera unde de omständigheterna.
        Charlotta

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.