Demonstrera på första maj

Första maj. Demonstrationer. Pyttsan. Jag värdesätter verkligen vår yttrandefrihet och alla demokratiska friheter vi kan ta oss, men jag avskyr att bli påtvingad andras åsikter. Eftersom det är röd dag och R är ledig tänker vi självklart gå ut och hitta på något, men det är helt omöjligt utan att stöta på någons väldigt högljudda protester eller tal om ideologi och värdegrunder. Det är löjligt att höra politiker prata om sjukvården när de inte har en enda jävla aning om hur verkligheten ser ut för många av oss, och sjukpensionärer har inte kommit på tal i en valrörelse på länge.

Jag får ont i huvudet av irritationen över att det har blivit mycket svårare för egenföretagare att anställa, och för ungdomar att få jobb sedan regeringsskiftet. Jag blir irriterad å skattebetalarnas vägnar när jag tänker på Mehmet Kaplans svindyra ”arbetsresor” till landet där han föddes.

Men framför allt – jag blir fan i mig spyfärdig av att höra alla första maj-talares tomma löften och ord som antyder att de inte har en enda aning om hur det är att leva som jag och många av oss gör. ”Allas rätt till välfärd”, ”Förbjud vinster i välfärden”, vilket jävla hyckleri. Landstinget bryter hälso-och sjukvårdslagen gång på gång på gång, och de enda som faktiskt försöker göra något för mig och de i min siutation är de privata vårdgivarna.

ICD-10. WHO, Världshälsoorganisationens klassificering av sjukdomar.

De vet inte hur det är att leva under existensminimum. Att tvingas bli försörjd av en man (varför är det aldrig någon som ens nämner det problemet i diskussionen om jämställdhet?) när man varken får vård eller behandling inom landstinget och inte någon handikappersättning för att köpa den själv. Om hur det är att få höra att det inte är någon idé att skriva in sig som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen, eftersom jag inte får a-kassa på de 25% jag är arbetsför (hemifrån eller väldigt flexibelt) eftersom jag inte är i närheten att rent fysiskt klara av de arbeten jag blir anvisad att söka.

Hur som helst, demonstrationer känns säkert väldigt bra för de som tror att de fungerar, men jag blir snarare negativt inställd till de som skrålar kampord om att befria ditten eller datten eller avskaffa det här på andra sidan jorden. Oavsett om det är första maj eller inte. Det är bra och det är skönt att säga vad man tycker, och människor gillar att känna att de gör något positivt, att göra skillnad för någon eller något. Jag har svårt att tro att det händer något i det chilenska politiska klimatet bara för att 50 personer har samlats på Sergels Torg och kräver förändring.

Jag kan ju inte vara ensam om att tycka att en del demonstrationer och politiska tal är helt i onödan, för syns skull och dessutom ganska irriterande, eller? Dessutom kommer jag som funktionshindrad inte ens fram i folkmassor som samlas på första maj eller vid demonstrationer, och det gör ju inte direkt upplevelsen mer positiv.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2015/05/demonstrera-pa-forsta-maj/

2 kommentarer

    • Pettermaj 1, 2015 kl. 10:52
    • Svara

    Det handlar om att döva det egna samvetet. De som demonstrerar är de som redan har det bra men vill vissa solidaritet med de ”svaga”. Vänsterrörelsen är hycklare och genom att viga en dag om året till att skräna slagord och vifta med röda fanor känner de att de uppfyller det de anser vara rätt för dig och mig.
    Du har en poäng i det du skriver om de privata vårdaktörerna. Självklart gör det det för pengarna men vem arbetar gratis och de ser ju en affärsidé där det offentliga misslyckats.
    Hur kan det vara fel att hjälpa de som inte blir hjälpta oavsett om det sker på bekostnad av skattebetalarna. hade dessa värdgivare tagit betalt helt privat hade det blivit samma liv på dessa vänstertroende för då hade det ju handlat om vård för rika. Snacka om att rödgardister har en ambivalent karaktär.

    Nä… så länge man har det bra och gott ställt går det att gorma som man vill om solidaritet och det är ju alltid någon annans fel. Det räckte med att lyssna på Karl-Petter Torvaldssons utlägg om varför LO inte längre attraherar medlemmar. Det var ju inte hans fel utan arbetarna som inte fattar. Kanske dags att inse att arbetsmarknaden förändrats?

    1. Ja, det finns ju uppenbarligen brister i landstingets vård, och det kostar skattebetalarna pengar oavsett vad man gör åt saken – privat eller inte.
      LO, har de något som attraherar medlemmar nu för tiden? Det har jag svårt att se!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.