Högst tre månader

Ja, så lång tid tar det enligt Försäkringskassan att få ett beslut på huruvida man har rätt till handikappersättning eller inte. Tre månader går ganska fort, och man vet när man kan förvänta sig ett besked. Inte som när man skickar samma ärende till Förvaltningsrätten eller Kammarrätten – det kan ta ett halvår innan man ens får veta att de mottagit ärendet. Tre månader är bra, och gott om tid till att kontrollera de uppgifter jag skickat in.

Själva ansökningshandlingarna man använder för att söka handikappersättning är väldigt enkla och odetaljerade. Namn, personnummer, vad behöver du hjälp med hemma, vilka merkostnader har du. Som tur är vet jag ju nu hur de svarar på merkostnader man har när man lever med en ovanlig sjukdom, så den här gången berättade jag i detalj hur det är att slumra några timmar i en fåtölj då och då för att man inte kan ligga på ett plant underlag, och inte får hjälp med en specialsäng. Jag har varit tydlig med att förklara att det i ett sånt läge, efter ett och ett halvt år i den där jävla fåtöljen, så är det inte ett eget val att skaffa en säng jag klarar av att sova i. Det borde ha varit sjukvårdens ansvar. Samma sak med rullstolen och resorna till smärtkliniken i Umeå.

Rullstol. Tre månader till besked

Jag har svarat på alla de saker de motsatte sig den första gången jag ansökte, redan innan de har en chans att motsätta sig dem den här gången. Jag har i detalj förklarat hur jag måste undervisa de läkare som är mina primära vårdgivare, och hur jag tjatat och tjatat i år utan att komma någonstans. Jag har beskrivit att jag tycker att det är ett fullständigt hån och ett förminskande av mig som person genom att påstå att vi har en god hälso- och sjukvård i det här landet, och samma sak när de säger att det är mitt eget fel att jag inte får ersättning – hade jag varit sjuk hade jag fått allt jag behöver. Men se, så ser inte verkligheten ut när man har en svår variant av en ovanlig diagnos.

Förhoppningsvis kan de se utanför den extremt lilla fyrkantiga boxen där de baserar sina beslut, för annars har det ju varit ett fullständigt slöseri med tid att jag ansöker igen. De ringde uttryckligen och bad mig skicka in en ny ansökan, så jag hoppas att de inser felen som begåtts första gången, men om det blir samma resultat nu vet jag inte riktigt vad som blir nästa steg. Förvaltningsrätten och Kammarrätten så klart, men det verkar inte räcka. Polisanmäla landstinget för brott mot hälso- och sjukvårdslagen? EU-domstolen för brott mot mänskliga rättigheter?

Jag kan komma på en hel massa saker som skulle kunna fungera, men jag orkar inte bråka. Jag vill bara ha tillbaka de pengar jag tvingats spendera när vården vägrade hjälpa mig, jag vill ha tillbaka de pengar jag tvingats lägga på vård, boende och resor i den andra änden av landet, och jag vill ha de bidrag jag har rätt till för mina löpande merkostnader. Tvingats spendera är en korrekt beskrivning, för det finns inget annat ord som kan tala om hur det var. Så nu väntar jag, dels på att husläkaren ska fixa ett intyg om ett par veckor, och sedan tre månader till på ett beslut.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2015/05/hogst-tre-manader/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.