Pajat höften och shoppat

Jävlar vad ont jag har i höften! Hela dagen har gått utan att jag har kunnat stå upprätt, och jag har nog sett ganska rolig ut. Det är samma sorts kramp i musklerna som när man har ett akut ryggskott, men det sitter inte i ländryggsmusklerna. Det är på höger sida av höften, och jag antar att det är musklerna som håller höften på plats har gett upp. Och höften också. Den har inte hoppat ur helt, men inte fasen sitter den på rätt ställe. I så fall hade jag i alla fall kunnat stå upprätt.

Jag var så illa tvungen att åka iväg på ett par ärenden, så R följde med och vi tog bilen till ett köpcentrum i närheten. Det var för kyligt på förmiddagen för att sitta still i rullstolen och det är så jäkla besvärligt att komma in i butiker i stan, det är trappsteg, folk i vägen och alldeles för trångt mellan hyllorna i affärerna.

Tydligen får man inte kolla på något annat än det som hänger på gavlar eller kanter när man sitter i rullstol, och det är aldrig någon personal som har lust eller tid att hjälpa till. Frågar man ett butiksbiträde i vilken billig klädkedja som helst får man ett ”Öhhh…” till svar. Proffsigt.

Jag var i alla fall på jakt efter en födelsedagspresent till syrran, och det är helt omöjligt att komma på vad. Jag vet ju ungefär vad hon vill ha, men det är ändå hopplöst. Dessutom behövde jag ett nytt fodral till min telefon, och så har jag ju kvar ett ganska fett presentkort på kläder i nämnda billiga klädkedja.

Jag hittade ingenting av det jag letade efter. Ingenting. Eller jo, en aningen tråkig födelsedagspresent som kanske blir trevlig ändå, men det jag behövde till mig själv fanns icke. Vad kläderna gällde fanns det inte ett enda plagg som tilltalade mig. Bah!