Tiden är ur led igen

Varje gång jag ligger på sjukhuset någonstans, så brukar R alltid ta med mig i en rullstol runt hela bygget, i glömda korridorer och avdelningar man inte visste fanns, och sånt där som man aldrig ser från rummet där man ligger. Så även häromsistens, och det var ju på ett för mig helt okänt sjukhus. När jag var frisk nog att kunna sitta upp rullade han ner mig i kulvertar och förbi igenbommade avdelningar. Det var ett regionsjukhus som skulle byggas ut få en större verksamhet, men eftersom det saknas vårdpersonal så har det inte hänt mycket alls. Snarare tvärtom, det läcker vatten här och där och orsakar fuktskador på väggarna och golvet, och tiden är ur led lite här och var.

Klocka i Nyköpings lasarett. Tiden är ur led.

Det är som en lite hemlig värld i de där korridorerna och avdelningarna där det inte arbetar någon, och där det knappt ens går någon. Det finns en mängd avdelningar som man aldrig lägger märke till när man bara är ”vanligt” sjuk, ställen som är lite gömda och säkert i många fall även bortglömda. När man har legat stilla i en säng i flera dagar utan något att stimulera hjärnan med, och bara en ful garderob som utsikt, då känns det väldigt befriande att få se människor och andas frisk luft.

Att åka runt och uppleva att tiden har stannat på flera ställen någon våning under jord känns ganska spännande, när det har känts som en riktigt lång resa bara att gå på toaletten. Tiden var verkligen ur led på det där stället, det känns som om det skulle kunna vara övergett och igenvuxet om 30 år, och de enda som kommer dit är där för att de gillar urban exploration. Eller så är det inte länge brist på vårdpersonal och jag får all vård jag behöver. Eller inte.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2015/07/tiden-ar-ur-led-igen/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.