Utskriven!

Sådärja, äntligen utskriven från lasarettet i den lilla staden! Som vanligt är det ju hemskt jobbigt att ligga på en tunn madrass i en metallsäng, så det ska bli oerhört skönt att få duna i min egen härliga säng i kväll. Fick med mig lite sprutor jag ska ta i fjorton dagar och den resterande delen av antibiotikakuren som påbörjades direkt när jag kom dit, men förutom att jag har ont så finns det ingen anledning att stanna kvar på sjukhuset.

De ville behålla mig en natt till, men jag bad att få bli utskriven i stället. Jag blir bara sämre i resterande del av kroppen ju längre jag ligger, och jag behöver inte bli övervakad eller daltad med.

De har varit riktigt bra på att ta hänsyn till att jag har EDS, ingen har ens anmärkt på mängden smärtstillande som krävts för att få någon effekt eller ifrågasatt något alls, och det har varit skönt. Ovanligt. När jag kom in på akuten och berättade att jag hade EDS sa läkaren bara:

Vilken typ?

Träffade en ung undersköterska som var mer kompetent och mer empatisk än de flesta, om alla vore som hon skulle det till och med vara trevligt att besöka vårdinrättningar. Det var ju inte på långa vägar lika hektiskt här som i Stockholm, och de verkade inte alls lika angelägna att bli av med mig och få en ledig säng, men jäklar så skönt att få bli utskriven. Nu ska jag bara bli helt återställd också, men det blir jag bättre hemma än någon annanstans. Äntligen!