Bekanta och mindre bekanta piggar upp

Det var väldigt kul att träffa alla gamla kollegor idag igen! Jag träffade en del av dem i somras på en picknick, men de flesta har jag inte sett sedan i våras. Den här gången bokade vi in en eventuell ny träff redan om en vecka eller två, det blir perfa. Allting var sig likt, och man blir så himla glad när man kommer dit.

Trevliga människor, smarta och sympatiska. Ett trevligt kontor, gamla bekanta ansikten. Det känns samtidigt självklart lite sorgligt att jag inte fick jobba kvar på grund av LAS, för det sociala är ju viktigare än något annat när man är sjukpensionär. Ingen mår bra av att enbart träffa vårdpersonal.

Taxichauffören som körde dit mig kände igen mig, han har kört mig ett par gånger tidigare när jag jobbade. Jag tyckte att han såg bekant ut, men kom inte direkt på vad vi hade pratat om de andra gångerna. Jag gick inte så bra i dag, och han sa att det var tråkigt att se att jag blivit sämre och att han undrat hur det gått för mig.

Såna små saker betyder så mycket – en för mig obekant människa som kommer ihåg en ung sjukpensionär och säger saker man blir glad av. Alla känner apan men apan känner ingen. Hade tänkt gå en sväng i köpcentrumet i närheten av jobbet efter lunchen, men eftersom jag inte var i toppform så åkte jag hem. Lite lyckligare än i morse.

Det kanske låter jävligt töntigt för er som träffar folk varje dag. Det behöver inte ens vara folk man gillar eller ens känner, men träffar man inte folk för att man är hemma och sjuk så blir livet väldigt grått och trist. En kopp kaffe och en pratstund är ibland allt som behövs för att göra en dag, eller en hel vecka bättre.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2015/10/bekanta-och-mindre-bekanta-piggar-upp/

3 kommentarer

    • Mariaoktober 2, 2015 kl. 15:34
    • Svara

    Ja det sociala är otrolig viktigt, kan ibland sakna att ha ett arbete eller någon form av sysselsättning, men har försökt bygga upp mitt sociala nätverk efter mina förutsättningar och en del vänner är som mig också sjukskriva eller har förtidspension så då kan det passa att synas då och då.
    Det är synd att det inte finns mer grupper för sjukskrivna som är mitt i livet, för det sociala är så viktigt.
    Roligt att träffa gamla kollegor, synd att du inte fick jobba kvar där.
    Hoppas du får må bra helgen så att du orkar med nåt trevligt ?

    1. Tack snälla! Ja, men samtidigt kan jag ibland känna att jag inte orkar umgås med människor som också är sjuka om det är något de gärna pratar om. Vill liksom känna mig ”normal” för en liten stund när jag är social med folk, och så kan jag må dåligt när jag är hemma själv. 🙂

        • Mariaoktober 4, 2015 kl. 08:15
        • Svara

        Jag kan tycka att det är ett bra stöd och man kan få en del råd av de i liknanade situationer, men som du säger bara prata sjukdom och gnälla det går bort, sjölvklart måste vänskapen bygga på att man tycker om varann och har mer saker gemensamt.
        Tror generellt att man inte ska fastna i bara sjukdom och negativa tankemönster, men ibland kan sjuka vara mer positiva är friska ?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.