Angående artikeln om att inte vara med i bostadsrättsföreningens städdagar i Expressen i dag, jag har fått så sjukt många dumma kommentarer av den här typen: ”Men flytta till en hyresrätt då!” Tror ni att det är så enkelt? Vad menar ni att jag har att välja på, förutom sjukhus eller vårdhem? Det finns det knappt några handikappanpassade hyresrätter (eller en hyresrätt alls i Stockholms län). Den måste ha automatisk dörröppnare i porten, hiss, tvättmaskin och torktumlare i lägenheten, en stor dusch så att en duschpall och medhjälpare ryms, ett stort badrum så att jag kan åka dit i rullstol, höj- och sänkbara köksskåp, öppen planlösning, breda dörröppningar, plats för förvaring av två rullstolar (en vanlig och en elrullstol), och så måste lägenheten vara utan trösklar.
Och så måste jag självklart ha råd att betala för boendet med de 7900:- jag får i pension varje månad – som även ska räcka till mat, försäkring, mediciner, vård, förbrukningsartiklar, telefon och internet, träning, färdtjänst, kläder, sjukvårdsartiklar, ortoser, hjälpmedel. ”Flytta till en hyresrätt om du inte vill vara med i föreningens aktiviteter”. Jo, tjena. Jag kommer inte ens in i föreningens tvättstuga. Jag blir ifrågasatt för att jag inte alltid ser sjuk ut. Av de jag uppmuntras att umgås med för att det är trevligt. Om ni visste hur man blir bemött när man har ett osynligt handikapp så hoppas jag innerligt att ni inte kan mena allvar.
Dessutom skulle jag inte ha råd att handikappanpassa och/eller återställa en hyresrätt, så jag har inte lyxen att välja vilken boendeform jag vill. Så, alla ni som tycker att jag ska flytta till en hyresrätt om jag inte vill vara med på städdagarna i föreningen, utveckla gärna. Skulle vara trevligt att veta vilken annan boendeform jag kan ha. Så länge folk ifrågasätter min hälsa, frågar oerhört personliga saker första gången vi träffas eller fäller dumma kommentarer om vad jag klarar eller inte, så tänker jag inte vara med på en städdag, även om jag inte gör någonting där ändå.
Oavsett vad folk har för anledning (eller om de inte ens har någon) till varför de hellre betalar en högre avgift till bostadsrättsföreningen för att sköta lokalerna och grönområdena, så ska den inte ifrågasättas. Utsätt inte folk för kommentarer eller frågor vid ett sådant tillfälle, säg något trevligt i stället. Du vet aldrig om personen är sjuk, om de har blivit av med jobbet, om de har förlorat någon närstående, eller om de inte egentligen har tid. Alla har inte lyxen att orka eller kunna vara med.
16 kommentarer
1 ping
Hoppa till kommentarformuläret
Hej,tänk att det finns människor som mig.Jag hatar städdagar,social korvgrillning,och dessa gemensamma grillfester på sommaren med löjliga lekar som att spela brändboll,hoppa säck m.m…Som avslutas med supande, dans till Vikingarna och lite hångel med grannfrun…Där går gränsen vad jag klarar…
Författare
Några sådana gemensamma aktiviteter har vi tack och lov inte här, bara städdagarna med kombinerad korvgrillning. Jag har aldrig förstått mig på folks vilja att fösa ihop en grupp som inte har något mer gemensamt än gatan de bor på, och försöka få dem att umgås och trivas ihop. Hade jag haft lust att prata och umgås med mina grannar hade jag gjort det.
Heja, heja jag håller med om allt. Jag är inte sjuk, är tacksam för det men är pensionär och nu när jag inte jobbar längre vill jag bestämma ALLT själv. Vad jag ska lägga min tid på, vem jag ska träffa, var och när. Jag vill inte städa gården och inte grilla korv, dessutom äter jag inte korv:)
Författare
Ja! Att ta för givet att man ”kan” är så fel. Haha, jag äter inte heller korv! 🙂
Jag förstår dig fullt ut. Ett) på ett ställe jag bodde i, observera!! hyresrätt! Så var grannar så extremt sjukt nyfikna att det på ett sätt var som bostadsrätt i miniformat. Man skulle vara med i kolonilotten och var man inte det, ja onda ögat. Grannarna höll extrem stenkoll, allt samtligt man gjorde fick man och andra redovisat för sig sedan! Typ: jasså har du varit på Willys, kyrkan, Ikea whatever.
Kan tyckas välvilligt. Men!! Det man fick veta av andra efteråt var inte ett dugg gemytligt! Då fick man höra vad som sades efter att man försvunnit ur hörhåll! Joo att man gick ju på socbidrag, sjukbidrag. Ja hen vet ju inte vad oxfilet är bla bla bla.
Ja vet ni om hen fuskar med sjukbidrag? Ondskefullt. Riktigt ondskefullt. Så jag betackar mig definitivt för den typen av ”gemenskap” oavsett bostads eller hyresrätt.
Där jag bor nu har inte en enda granne ens bemödat sig om att vare sig presentera sig eller ens heja på den nya grannen!! Mig. Jag gör samma, är ingen ens intresserad nej men skit i det då! Jag behöver inte veta om jag har moder Theresa till granne eller Hitler.
Men ok om man heller inte ens kan ha vanlig hyfs och introducera mig eller ens presentera sig, så inte tänker jag då heller bry mig.
Så jag ser båda sorter av lågvattenmärken.
2) nej:du får inte en hyresrätt till ett pris du kan betala med de faciliteter du räknar upp. De finns, jag vet då det finns där jag bor nu! Men då får du hosta upp 14000 kr per månad, och nej det är inte en lyxig 7 rummare utan vanlig 2-3 rummare. Ej handikappanpassade men öppen planlösning.
Ja hur skulle du och jag med vår ”Willys”ekonomi klara det? Med en ev arbetslös sambo, eller en sambo som kräver halva hyran(rimligt) när tom det skulle ta hela vår månadsinkomst!
Så du har helt rätt. Låt oss konstatera det och vara glada! ”bitterfittor” Jag gillar inte granngemenskap mer än du.
Författare
Oj, vilken hemsk situation! Ja, jag vill inte utsätta mig för sånt där, jag tycker att det är illa nog som det är. Jag ska inte behöva förklara personliga skäl och detaljer för kompletta främlingar, för precis som du säger – sanningar förvrängs. Om någon vill veta något om mig förväntar jag mig att det är jag själv som ger svaret. Tack för stödet!
Hej igen Klara!
Bra rutet, hoppas du kan få in den repliken i Expressen också! Folk slänger ur sig en massa utan att veta vad de pratar om överhuvud taget. Förhoppningsvis skulle åtminstone någon hejda sig och tänka efter lite.
Kram!
Författare
Tack Aina, det är sorgligt att folk dömer så fort! Kram!
Ja jag bodde också ett tag i en förening där det var ”städ-dagar” och där fungerade det ganska bra, fanns de som började städa långt innan städdagen och ingen krävde att jag skulle göra nåt då de visste att jag var sjuk, ,men jag avskydde ändå de där dagarna, kändes så dumt att inget göra dä ”alla” andra gjorde.
Så jag håller med, lös det på annat sätt, eller som du säger det finns frivilliga som säkert gör saker men att man får göra det då man själv kan, inte på en specifik dag.
Åh det där med att vara sjuk och bli ifrågasatt eller då människor berättar hur man (jag) mår, det gör mig galen, typ ”roligt att se att du är så frisk nu, du ser så otroligt pigg ut” vad svara man på det, ”jag har ont varje dag, tar tunga mediciner och hittar inte någon som fungerar bra…….” Detta råkar jag ut för ofta, jag undrar vad personerna menar, är det en komplimang eller varför säger man så, kan man inte istället fråga ”hur mår du nu!” Och skippa skitsnacket om hur man ser ut, de flesta borde veta att allt inte är som det ser ut att vara. Detta kan göra mig så förbannad, ”pigg och fräsch” kan slänga sig i väggen!!!!!!
Åh ja håller med det där med att ”paras” ihop med grannarna tror jag inte häller på, vi bor i hus och visst så kan jag säga hej till grannarna och de närmast kanske jag byter några ord med på gatan eller vid tomtgränsen, men jag ser det så vi råkar bo på samma gata, att umgås med grannarna är inte min grej alls. Kan säkert vara kanon om det du fungerar och om man verkligen passar ihop som vänner, men kan ju också bli värsta katastrofen, det känns bra i början och sen känns det inte bra, men hur avslutar man en relation med en som bor några meter bort, nä fy, värsta senario en granne som hälsar på i ett utan att höra av sig före, nä det är inte min grej, jag vill gärna välja mina vänner och veta när besöket dyker upp, så jag är inte den som bjuder in till värsta grannfesten, då bjuder jag hellre mina vänner på fest 😉
Kul att du fått jobb-grattis!!!!!
Författare
Ja precis, tänk om man hamnar i en konflikt med sina grannar, då är ju boendet plötsligt riktigt otrevligt! Jag har ingen som helst lust att utsätta mig för en sådan potentiell situation, för jag vet att jag är en sådan människa som folk kan få för sig att prata om. ”Jaha, hon gick i går men i dag sitter hon i rullstol” eller ”hon bar en handväska i går men i dag säger hon att hon inte kan vara med för att hon har så ont i händerna”. Fruktansvärt jävla ohyfs är vad det är, och jag tänker inte vara med. Det får gärna kosta några kronor mer i stället.
Tack!
Förstår att det känns lite nattsvart och man tar medvetet eller omedvetet fram alla möjliga argument för att stärka sitt case. Men det finns lite resurser att tillgå oxå som kanske inte kommer fram varken i Expressen eller här vilket kan vara bra att känna till gällande val av boende mm:
Klart du har ”lyxen” som du väljer att uttrycka dig angående välja boendeform. Har du den nedsättningen av rörelse och behov av både el och manuell rulle som du beskriver så vänder du dig till Bostadsanpassning som inte bara hjälper dig med nedan listade saker utan även access till tex tvättstugan. Och detta gäller inte bara hyreslägenhet även bostadsrätter. Skulle du flytta finns det bara ett krav förutom funktionsnedsättning att du väljer en lgh som inte är helt omöjligt att anpassa. Tex en vindsvåning utan hiss på 20 kvadrat. Här finns inte heller som bilstödet en gräns i antal år mellan varje ansökan. Utan har du en legitim orsak så föreligger det inga hinder.
Du kan söka bidrag till anpassning inomhus, till exempel att ta bort trösklar, ta bort badkar och sätta in dusch, göra dörrarna bredare, sätta in dörröppnare och trapphissar, ändra höjden på köksskåp och arbetsbänkar, eller få starkare ljus i kök och badrum.
https://www.stockholm.se/PageFiles/78249/lattlast1.doc
Jag sitter själv i rulle och har anpassat via Fastighetskontoret tröskelfritt, breddad balkongdörr, duschplats istället för badkar. Även dörröppnare och justering i tvättstugan.
Övriga kostnader som du tar upp, får du ansöka om handikappersättning. Olika ersättningsnivåer beroende på handikapp. Allt från 1335-2599kr/månad skattefritt. Handikappersättning är pengar du kan få om du har en funktionsnedsättning eller sjukdom som gör att du behöver hjälp i vardagen eller har merkostnader.
https://www.forsakringskassan.se/privatpers/funktionsnedsattning/handikappersattning/om_handikappersattning/om_handikappersattning
Vara eller icke vara med på städdag må vara en personlig åsikt huruvida man är introvert eller extrovert och tacklar sin/sitt situation /handikapp. Nu är jag inne på mitt 19 år som rullstolsburen person. Möjligtvis kanske tiden spelar roll huruvida man tacklar och konverserar med allmänheten gällande sitt HK. Kan mycket väl vara så. Dock så har jag så mycket positivt runt mig då jag inte har problem att berätta varför jag inte kan vara och göra som gemeneman. Så mycket roligare liv än att jag skulle hålla inne och se snett på mina grannar.
En dag kanske man kan behöva hjälp, fantastiskt då att man kan ha en fin ytligare relation och man kanske kan få till sig lite mjölk från affären då grannen ändå skall till Coop. En av många fördelar att försöka vara öppen till situationen och ge information, så här ser min vardag ut.
Hoppas det löser sig för dig. Ville bara nyansera lite om det skulle vara nyskadade som läser här och tror att samhället släpper dig helt utanför stupet vilket då inte riktigt är hela sanningen även om jag förstår ditt upplägg i blogginlägget att förstärka och försöka hitta det negativa. Lite positivt finns det allt också.
Mvh Johan
Författare
Ja, det gör det absolut. Lägenheten jag bor i är handikappanpassad, och de sa innan det gjordes att det är svårt att få det godkänt om jag skulle flytta inom några år igen. Jag har inte behov av att använda föreningens tvättstuga då jag har tvättmaskin i lägenheten. Men tyvärr skulle inte min pension på 7900:-, som ska räcka till mat, räkningar, vård och andra utgifter som i stort sett alla har, räcka ens till hyran för en ungefär lika stor lägenhet med hiss i huset här. Jag har en sambo (som äger lägenheten och vi har inte gemensam ekonomi), så några bidrag för boende får jag inte, och han tvingas redan jobba mellan 10 och 15 timmar extra i veckan för att jag ska kunna få vård och komma ut ibland.
Handikappersättning är ju ett aber också. Jag har merkostnader på 50000:- per år, men de godkänner bara 15000:- eftersom de tror att jag får behandlingar genom landstinget – men landstinget och socialstyrelsen säger själva att inget av det jag ”bör ha” erbjuds och att jag får betala det själv. Ett brott i sig, och FK dömer utefter faktafel. Visserligen är det inte så stor skillnad om det är 1300 eller 2500 jag får – även om jag får det högsta beloppet räcker det bara drygt halvvägs till mina merkostnader.
Jag får hemskt många kommentarer och folk som stirrar, eftersom jag kan gå ena dagen men inte nästa. Folk säger att jag fejkar min sjukdom och det ena och det andra, och jag har faktiskt ingen lust att träffa de människorna.
Det kanske låter oerhört negativt, men jag är en glad och förhoppningsvis trevlig människa. Jag vill röra om och låta folk veta att de inte kan döma främlingar som inte är med. Jag vill påtala allt skit man får stå ut med när man har ett osynligt handikapp, och jag känner mig faktiskt ganska utanför samhället för jag får inte den hjälp jag behöver.
Hade jag haft en vanlig sjukdom eller råkat ut för en olycka hade det säkert varit väldigt annorlunda, då är det inte ett diffust syndrom som ingen läkare har hört talas om och inte vet vad de ska göra åt. Alla kan relatera till att man blivit förlamad eller liknande, men många tänker aldrig längre än dit ögonen ser. Så många gånger jag fått kommentarer när jag har rullstolen men börjar få kramp och smärta i knälederna så jag måste ställa mig upp en stund eller gå lite, så många gånger läkare och arbetsterapeuter inte vet vad de ska göra och inte kan motivera hjälpbehovet… Nåja. Tack för din kommentar!
*blä, kräk* känns igen…Vi har behov av ett färdmedel, som är anpassat för två men det finns inte, finns inte permobiler/mini crosser/el-rullstol för två…försökte leta nått eget – själv och fann en el-driven slags moped (rullstol) sökte bidrag för ungen skull, fick det och så går det inte att anpassa den så jag kan köra den (fot gas) för ungen kan inte köra själv, så vi kan ej få bidraget nu då – för vi kan inte köpa den…Så här lever vi utan möjlighet att färdas, utan egenmakt att ta oss…annat än att gå som gör att vi blir liggandes i dagar efteråt, gråtandes av smärta, blåmärken, svullnader, muskelkramper (muskelsvag) och ingen ekonomi eller råd med buss, som är det ända ungen kan ibland klara av att åka, bil går med vissa personer men inte färdtjänst (plus kostar).
Att man inte kan se hur kombinationerna av sjukdomar och diagnoser påverkar, att man inte kan tänka utanför kartongen och finna en lösning för att hjälpa oss…gör mig så besviken, nu skall jag ensam söka en el-permobil men ungen då? Som har det lika svårt och dåligt, lika mycket smärta och sen annat på det som gör att hen inte mäktar med…skall hen gå medan jag rullar fram eller skall jag ha hen i knät? (vuxet barn)
Näää…vi skall vara isolerade inomhus, inte träffa några vänner inte ens familj…vi har haft en semester på 19 år och den fick vi bidrag söka själva till från olika stiftelser – för att hälsa på familjen som vi inte träffat på flera år och jag fick för första gången i mitt då 30-åriga liv träffa min ena syster…vi skall inte ta oss till nått som vi gillar som second hand butikerna, vi skall inte ta oss till det ända som ger lite avslappning på överbelastade muskler och kroppen (badhuset) fast det är klart vi har ju inte ens råd med badhuset som det är ekonomiskt så det går ju inte ändå…vi har inte råd med buss heller…Vi har varit bostadslösa innan och bodde hos en vän i 6 månader ungefär – vi sov skavfötters på soffan med våra få ägodelar i kartonger bakom soffan…Nu bor vi i en 2a för 4000 kr per månad…och äger inga möbler endast varsin sång som vi fått av kyrkan…och nu försvann vårdbidraget och ungen har ännu ingen egen inkomst fått så vi söker en billig 1a maxhyra 2000 kr så vi har råd att bo, leva och äta…(får inga bostadsbidrag eller bostadstillägg)
Lever på min sjukersättning (lägsta nivån)…Jag har full förståelse för dom man hört har gett upp, som inte orkat kämpa mera…detta system i landet kring fattiga, sjuka, funktionshindrade ung som gammal är helt fel…och så skall det även kosta att både stå i bostadskö och även vara medlem i bostadskön…Hur många bostadslösa kommer det inte att bli nu då?
Författare
Hemskt. Och det kommer att bli så oerhört mycket dyrare för samhället sen, än att ta hand om oss nu. Vi behandlas som boskap.
Jo, mycket dyrare…samma gäller ju då man inte hjälper unga med NPF diagnoser i skolan, vilka kostnader blir inte det sen för samhället, dom går ut utan betyg, känner sig bara misslyckade och upplever ingen mening med livet liksom, hamnar i olika åtgärder, får dålig ekonomi osv.
Nu vet jag ju att en del får hjälp och stöd – en del som det går jättebra för men ändå…dom som hamnar mellan stolarna, när skall man se och höra dom?
Författare
Precis. De kostar pengar – det är nog mycket billigare att se till att folk har bra förutsättningar.
[…] « ”Men flytta till en hyresrätt då…” […]