Förbättringar hos färdtjänst?

Nu är det fullt upp ett par dagar. Så fullt upp som det kan bli när man är sjuk, antar jag. I dag måste jag iväg på behandling, jag knäckte ryggen åt fel håll och jag kan inte stå särskilt länge. Det blir morgonens sysselsättning, och efter det kommer jag att vara död och raderad från planetens yta i några timmar eller resten av dagen. Det är ingen idé att ringa mig i kväll. Påminner mig om att boka färdtjänst på en gång.

Fick förresten hem en broschyr från färdtjänst om vilka fantastiska förbättringar de har infört i och med det nya avtalet från den första februari. Det enda bra var att de tagit bort bil-på-gatan-biljetterna (man behöver inte beställa en resa i förväg utan kan ta vilken färdtjänsttaxi som helst på gatan och betala halva taxameterbeloppet, toppen när man har akut ont), nu ska det räcka att ha färdtjänstkortet med sig. Fast jag har försökt beställa såna där biljetter i tre års tid och de har alltid sagt att de inte finns längre eller att de inte har några, så det verkar snarare vara en tjänst som fanns förr i tiden men som nu har kommit tillbaka.

Taxibilar i New York

Resten tror jag på när jag ser det. Det handlade om att chaufförer ska ha GPS så att de alltid hittar, och att chaufförerna ska utbildas. De brukar alltid ha GPS, men med kartor som är minst 8 år gamla, för mitt husnummer brukar aldrig finnas med. I stället för 128 trycker de då in 127 och hamnar inte bara på fel sida gatan, men dessutom 300 meter bort. Hepp. Och många kör inte ens upp på infarten till mitt hus, trots gott om plats och de ser att jag står där. Ok, jag är ung och ser inte sjuk ut om jag inte har rullstol, men vad fan? Tror de att jag har färdtjänst för att det är kul? Det är inte kul. Jag rör mig inte ur fläcken förrän de kör upp. Inte ens om de ringer, för det har hänt att de är så oförskämda.

Den där lilla detaljen att alla chaufförer trycker bort bokade färdtjänstresor när det är något krångel i kollektivtrafiken och folk tar en taxi till jobbet i stället nämndes självklart inte heller. Klart som fan att chaufförerna vill tjäna pengar, med tanke på hur liten inkomst färdtjänst ger dem. När jag jobbade var det snarare regel än undantag att jag fick vänta en halvtimme eller två på att få min bil, om det var mer än 2 millimeter snö på marken. Nåja, jag tror det när jag ser det.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/02/forbattringar-hos-fardtjanst/

4 kommentarer

Gå direkt till kommentarformuläret

  1. Färdtjänst/sjukresor är uppenbarligen ett bekymmer på många ställen. Med den sk ”inkomst” jag har som sjukpensionär är färdtjänstresorna begränsade till i princip bröllop och begravningar. Jag kan alltid lita på att det kommer en bil, däremot sällan på bokad tid och av någon anledning är det hemresorna som strular mest. Samma gäller sjukresor. I Regionen där jag bor så är det samma aktörer för både beställning av dessa resor och utförare av dem.

    Ju mer som skrivs om hur dessa samhällsbetalda transporter (inte) fungerar dess bättre tänker jag. Meningen är att dessa transporter ska utgöra kollektivtrafik för oss som av olika anledningar INTE KAN nyttja vanlig kollektivtrafik. Något som också stör mig är hur olika reglerna ser ut för dessa resor i landets kommuner. (Eller i de fall kommunerna i region/län överlåtit åt länstrafikbolagen att handha resorna. Jag tror att det är nog vanligast, men vet inte!)

    Och som du skriver, det är ju inget vi ansöker om för att det är så kul att sitta i rullstol som i mitt fall (Permobil). Betala betydligt mer för både färdtjänst-/sjukresa än vad en f.ö. frisk person gör dessutom. Månadskort för färdtjänst finns t ex i ”min” Region endast för dem som har arbete/skola (motsv). Dessutom kan man t ex inte studera på distans och åka Riksfärdtjänst till studieorten för den är avsedd för fritidsresor i första hand – men det anges inget alternativ! Vad händer om man har ett arbete där man veckopendlar? Är det fritidsresa när man åker hem på fredagen t ex – då ska man vara ledig, men inte när man ska tillbaka till arbetet? Sjuka regler tänker jag.

    Om jag kunde åka med vanliga bussar och tåg skulle jag göra det. Nu kan jag inte – och är beroende av samhällsbetalda transporter. Trots att busstationen ligger ca en minuts gångväg från min lägenhet…

    Jag har nyligen skrivit ett par inlägg om just detta i min blogg Livets skiftningar – ett annat perspektiv. Dels att vara beroende av just dessa resor, dels ett skräckexempel på en resa. (https://wordpress2202.wordpress.com/2016/02/08/sjukresan-en-sjuk-resa/ och https://wordpress2202.wordpress.com/2016/02/05/resor-och-rullstolar/ )

    //Piia-Liisa
    Tack Arga Klara för att du tar upp detta!

    1. Ja, det är märkligt hur olika det är, men framför allt hur dåligt det funkar. Jag kan inte stå ute och vänta på en bil utan att bli dålig ganska fort. Resorna är alldeles för få, och för dyra. Men det är den enda kollektivtrafik vi har…

      1. Vi har i vår region ingen begränsning av antalet resor, vad jag vet. Men de kostar på tok för mycket. Korta sträckor 40 kr och sedan är det trappa upp till 125 kr/enkelresa! (Resor upp till 30 km utanför länsgränsen) Det är dyrare än kollektivtrafiken.

        Varför ska inte vi som funktionshindrade resa på samma (ekonomiska) villkor som icke funktionshindrade?

        1. Av samma anledning som politikerna som anser att vi inte ska få ha ett lika värdigt liv som friska människor, är min första tanke… 🙂 Mina resor är begränsade, och kostar 70 kronor upp till 30 kilometer. Är det över 30 kilometer blir det ytterligare 70 kronor och så dras en resa till från mitt ack så begränsade resesaldo!

Kommentera!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: