”Vi ses om tre år”

Intervjun för färdtjänst i går gick bra. Förutom att man känner sig sjukare än man egentligen är hela tiden, när de propsar på att man hela tiden ska prata om när det är som sämst. Jag kan ju gå och göra saker på egen hand, även om jag måste stanna och vila, men absolut inte varje dag. Och om man bara utgår ifrån det värsta när det är som sämst, så låter situationen inte alls särskilt rolig.

Det var inga konstigheter, vi försökte klura ut lite avstånd gällande hur långt jag kan gå, men det varierar ju från dag till dag. Och de vill ha avståndet i meter, inte hur lång tid jag kan gå. Går jag ett steg i minuten kommer jag ju inte så långt, men jag kan gå en längre tid, och vice versa. Tre år och framsätestillstånd, det verkade inte vara några problem. ”Vi ses om tre år”, sa handläggaren och gav mig numret till personen som sköter assistansansökningar.

Intervju

Hon följde mig ut till porten, för det var någon där inne som var påtänd och flög på folk till höger och vänster. Det är alltid sådan misär och desperation där inne, socialen och diverse andra instanser håller till på samma adress.

Den stackars vakten i receptionen – samma som förra året – letade febrilt efter ett papper som han inte hade fått, det skulle vara från en socialarbetare som lovat att lämna det i receptionen åt en människa som behövde det i en domstol i dag, och socialarbetaren i fråga var inte anträffbar på telefon. Ingen av hennes kollegor visste riktigt var hon var eller hade tid eller lust att hjälpa till, och tiden nästan hade runnit ut. Vilken jävla knipa, utan något som helst tjänstemannaansvar. Stackars människor. Självklart hörde jag bara en del av historien, men den del jag hörde var inte roligt. ”Vi ses om tre år”. Jag hoppas jag slipper åka dit innan dess.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/02/vi-ses-om-tre-ar/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.