R var med om en nära verkligheten när man är sjuk-händelse i taxin på väg till partajet på andra sidan stan i helgen. Det var samåkning, och vår chaufför plockade upp en kvinna som inte var särskilt gammal. Bilen var inte sen, men när han gick ut för att visa kvinnan var hon skulle sitta så började hon redan skälla på honom på ett för mig okänt språk, och som av en händelse visade det sig att chauffören pratade samma språk, så han skällde tillbaka. Men han var noga med att svara henne på svenska också så att vi skulle fatta varför hon var arg.
Sen fortsatte det hela resan, i typ en halvtimme. Hon krävde att bli avsläppt vid moskén för att be en halvtimme medan bilen (med oss i) väntade, men det gick självfallet inte, och så tyckte hon att hon skulle få bli avsläppt först fastän hon skulle åka längre än vi. Vår chaufför skällde verkligen ut henne efter noter hela vägen, om hur hon fick boka en privat taxi om det inte dög med färdtjänst, och hon fattade verkligen inte varför hon inte fick som hon ville utan fortsatte nästan hela vägen.
Det där är vanligt, det händer väldigt ofta att folk tror att det kan göra avstickare hur som helst och blir förbannade för att det är samåkning. Som om färdtjänst vore en limousinservice, fastän reglerna för hur man reser med färdtjänst finns på i stort sett alla språk och är väldigt tydliga. Hur som helst, jävligt synd om chauffören som var tvungen att uthärda henne en stund ytterligare efter att vi blivit avsläppta, och R verkade lite chockad och ganska orolig.
Men så där är det väldigt, väldigt ofta när det är samåkning, och han sa att han egentligen inte borde låta mig åka ensam och skjutsa mig själv i stället, för förr eller senare blir det mer än att slänga käft. Men vad har vi som behöver färdtjänst för val? Inget.
