Var hos tandläkaren

I går var jag hos tandläkaren igen. Eftersom jag har F-kort, vilket innebär att jag får tandvård till samma pris som vanlig sjukvård och att högkostnadsskyddet gäller, så passar jag på att gå minst en gång om året så länge jag kan. Innan jag fick det var det alldeles för många år sedan jag var hos tandläkaren. Jag har visserligen haft tur med munnen och tänderna hittills, det enda som är konstigt är att tänderna flyttar på sig, men jag har inte varit med om några större ingrepp än att dra ut tänder och laga ett hål.

Visserligen utan bedövning, eftersom vanlig lokalbedövning inte gör ett enda dugg i skillnad, men det är faktiskt ingen fara. Det gör ont några sekunder i taget när de borrar eller fixar, men så fort de slutar försvinner smärtan. Sen är man lite öm en dag eller två och sen är problemet borta.

Det är en bra typ av smärta och den är för mig väldigt hanterbar, för jag vet att den försvinner. Och morfin biter på den. Hellre laga ett hål utan bedövning varje dag i resten av mitt liv än att ha de hör jäkla symtomen av EDS.

Jag tror att det är många som har haft ont länge som tycker likadant, om man inte har någon särskild tandläkarskräck. Såna där småsaker som gör ont en liten stund är nästan ett skönt avbrott i den vanliga smärtsamma vardagen.

Det gör ont någon annanstans, och resten av kroppens smärtsignaler hamnar i träda en stund. Enligt min erfarenhet gör det mer ont att ta 8 bedövningssprutor, som ändå inte har fungerat, än att borra i en tand. Men jag hade inga hål den här gången heller och allt är perfekt.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/03/var-hos-tandlakaren/

4 kommentarer

Hoppa till kommentarformuläret

    • Piia-Liisamars 16, 2016 kl. 12:34
    • Svara

    Hej Klara!
    Så olika det kan var. För mig gäller bedövning så fort något ska göras i munnen. Jag klarar inte smärtan från tänderna. Jag har också, precis som du, tandvård på samma villkor som annan sjukvård, tack och lov. Senast fick jag något tandläkaren kallade för ”EDS-bedövning” som sitter ca 12 timmar på en frisk person (det började klinga av efter 20 min på mig!) Men det satt tillräckligt för att de skulle kunna åtgärda det som behövdes. Kinderna och läpparna var däremot bedövade i några timmar – men inte tänderna!
    Att ha en tandläkare som kan och förstår EDS är verkligen guld värt. Jag önskar alla EDS-are hade den möjligheten.
    Vill passa på att tipsa om att det finns flera vägar att få tandvård på samma villkor som sjukvård. Jag tror att sk Blått kort hör till det vanligaste och söks om jag minns rätt genom FKassan.
    Jag har Gult kort, som jag sökt genom kommunens biståndsbedömare, och Landstingets tandvårdsförvaltning. Kraven för att få detta kort var omfattande insatser från hemtjänsten. Med omfattande räknades minst tre besök/dygn varav ett nattetid. Nattbesöket kunde ersättas med trygghetslarm. Jag uppfyllde de kriterierna och har nu haft gult kort några år. Det gör att jag har råd med sådant som jag annars skulle få avstå, t ex bettskena som kostar från 3000 kronor och uppåt beroende på typ med mera.

    Önskar er all Allt Gott!

    //Piia-Liisa

    1. Ja, det verkar inte finnas två människor som har det likadant! Jag har aldrig lyckats bli bedövad mer än som du säger i läppar och kinder, och det är en märklig känsla när resten de gör i munnen gör ont! 🙂

    • Emmamars 26, 2016 kl. 09:40
    • Svara

    Känner igen bedövningsproblematiken men en lite fundersam fråga, får du inte lustgas?

    1. Jag har förvisso aldrig frågat, det har inte varit så farligt när de har borrat eller lagat något, men det är inget de själva har tagit upp. Tänderna är bra än så länge men man vet ju aldrig hur det är om 20 år – det löser sig. 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.