Amerikansk mat och matkultur

Vi käkade så mycket amerikansk mat vi bara kunde på semestern. I tre dagar ungefär, sen började vi längta efter sallad och kokt potatis, haha! Var så sjukt less på stekt mat, på bröd och på pommes frites, det gick knappt att undvika sånt. Vi hittade en bra diner där vi käkade frukost några gånger – inte särskilt billigt och inte alls nyttigt, men fräscht och så hade de faktiskt frukt på menyn. Och gigantiska portioner. Var ju tvungen att testa frukostpannkakorna, men utan sirap för det var den enskilt sötaste substansen jag någonsin smakat.

Amerikanska pannkakor med jordgubbar, amerikansk mat.

Förutom de saker man kanske främst förknippar med amerikansk mat, pizza, hamburgare och sådant, så försökte vi testa en massa saker som knappt finns i Sverige. Vi hade en populär korvkiosk i kvarteret bredvid, och där testade vi cheese dogs, chili dogs och corn dogs. Cheese dog, helt enkelt en korv med ostsmet på, var ganska menlös.

Cheese dog, amerikansk mat.

Chili dog var en korv med en skopa chili con carne på, och corn dog är en korv på en pinne som är inslagen i friterat majsbröd. Väldigt flottigt, men faktiskt inte så illa som jag hade förväntat mig. Annat som stod på menyn var bland annat Mac n’ cheese (som såldes i delidiskarna i en del mataffärer!), Sloppy Joes och crab cakes. Kaffet var beskt och blaskigt om man inte köpte en kopp äkta vara på Starbucks. Säkert någon rest från ransonerings- eller krigstider som blivit en vana.

Men det som verkligen skiljde sig åt jämfört med att gå ut och käka i Sverige är ljudnivån. Oavsett om det var på en diner, en hamburgerrestaurang eller på en hipp restaurang i Hell’s Kitchen så var det som att sitta och käka i en nattklubb. Allt är gjort av metall och plast, det finns inget tyg någonstans som dämpar ljuden, och alla är extremt högljudda – fast det måste man vara för att kunna prata med sin bordsgranne. Och så musik på det, med ganska hög volym.

Ibland var det så hög ljudnivå att det var rent ut otrevligt att sitta och käka när man var trött och ville ha lite lugn och ro, men det var faktiskt inte alls värst på de billiga snabbmatshaken. Nej, det var faktiskt inte alls kul. Det verkade vara en del av hela upplevelsen med amerikansk mat, konstigt nog, och folk gillade det. Men så är människor överlag vana vid att höras och synas så mycket det går hela tiden också…

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/05/amerikansk-mat-och-matkultur/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.