Tänk om man tyckte att ett snöre var det roligaste som fanns. Vad enkelt livet skulle vara. Finkel blir helt tokig när det finns någon slags snören eller nåt annat som rör sig snabbt och är kul att jaga. Han kan inte motstå reflexerna, och slutar inte så länge det är någon som viftar med något.
Det är en långsam vecka nu, har inget inplanerat. Men det är skitväder och kallt igen, så det gör inte så mycket. Har inte samma behållning av ett snöre som viftar, men det är himla skönt att ha de små odjuren som sällskap. Jag går ut och blomstrar till helgen i stället.