Kamouflage

Ibland vill man bara smälta in i omgivningarna. Tänk vad bra det vore att ha ett så bra kamouflage att man bara kunde bli osynlig och slippa den negativa uppmärksamheten som skapas när folk stirrar. För så är det, folk stirrar. Jag försöker göra mitt bästa för att det inte ska synas hur ont jag har, för sådan uppmärksamhet är också ganska negativ. ”Åh, stackars dig!” brukar innebära särskild behandling eller nedlåtande snack – omedvetet kanske, men alltid dåligt.

Mitt kamouflage i dagsläget innebär att klä mig hyfsat propert, att se pigg och fräsch ut, och att försöka gå utan att halta så mycket. Det senare skiter sig dock totalt om det kommer en trappa eller en trottoarkant på min väg. Och det går fullständigt åt helvete om jag har ortoser, en krycka eller till och med en rullstol. Mitt kamouflage försvinner totalt, och folk blänger som om jag vore leprasjuk (vilket förresten inte alls är särskilt smittsamt, och absolut inte obotligt). Det är inte okej.

Arga Klara

Att folk bara inte kan lära sig att låta bli att stirra. Har ingen talat om för dem att det är ofint att blänga på folk? Kom gärna fram och säg hej om det är det du vill, men bläng inte bara. Och sucka inte som en stressad idiot om du hamnar bakom mig i en trappa, stödjandes dels på R och dels på ledstången – det går att visa respekt och antingen vänta, eller att gå runt oss. Jag önskar att det gick att bli behandlad som en helt vanlig människa även när jag har hjälpmedel. Och jag önskar att folk som blänger går rakt in i en lyktstolpe för att de är så upptagna med att glo.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2017/03/kamouflage/

2 kommentarer

    • Pettermars 1, 2017 kl. 23:18
    • Svara

    Märkligt det där med blängandet. Personligen tror jag att de flesta gör det av ren nyfikenhet men inte alla kan göra det diskret. Vi har nog alla känt oss uttittade då och då men när det händer ofta blir det irriterande. Nästan som att man blir bedömd efter sitt utseende i förhållande till rådande normer eller liknande.

    Jag har råkat ut för folk som fånstirrat och kollat in mig med blicken från fötterna till huvudet och tillbaka. De har stirrat helt ogenerat och inte reagerat när jag mött deras blick. Jävligt märkligt.

    1. Ja, det är himla konstigt att folk inte ens har vett att skämmas över att de blänger! Som om de inte fattar vad de själva gör.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.