Gick igenom lite gamla anteckningar för ett tag sedan och hittade den här drömmen som jag skrivit ner. Det är ett par år sedan det här hände, men det var en så jäkla weird och rolig dröm att jag måste dela med mig igen.
I min dröm hade jag ett gäng kattungar. Fem stycken, men de hade inga föräldrar, och de pratade och skrev svenska redan vid fyra veckors ålder. Två av dem var ganska normala kattungar som dattade runt och lekte hela tiden, och de andra tre var lite smartare än genomsnittet. De ville inte alls bete sig som kattungar, utan satt hellre och läste Dagens Industri i stället. Gos? Inte alls. Möjligen från de två som var lite normala.
En av dem skrev en symfoni när han var fem veckor gammal. Eftersom han var en kattunge (med små tassar utan möjlighet att dra in klorna) kunde han inte spela något instrument, men han lyckades på något sätt skriva ner ett helt partitur med bläck och fjäderpenna på bara några dagar. Inte illa för en pytteliten kattunge.
En annan av dem ville bli medlem i någon bokklubb, för att senare i livet bli medlem i Svenska Akademien. De hade stora drömmar, de där kattungarna. Jag var så himla besviken för att de inte var söta luddskallar som klättrade upp längs byxbenen och pep hjälplöst när de klättrat upp någonstans men inte vågade ta sig ner, men samtidigt var det coolt att ha en kändiskompositör i miniformat hemma. Ja, helt normalt.
2 kommentarer
Hej,
Finns det något sätt att nå ut i tidningarna med min historia?
Jag gjorde (inte frivilligt men tvingades operera om mig) en gastric bypass 2011 och kom hem med kronisk buksmärta, som ingen hittar en orsak till.
2012 fick jag diagnosen fibromyalgi med smärtsensitering på Smärtenheten på Västerviks sjukhus.
2013 fick jag äntligen en utredning som gav mig 50% AD(H)D och 50% Aspergers.
2015 lyckades jag ta mig till Smärtenheten igen och fick till slut rätt diagnos: Ehlers-Danlos syndrom, nr 3 Hypermobilitet. Det förklarade alla mina fysiska problem som ”triggats igång” av operationen 2011.
Jag väntade i 13 månader på att få träffa EDS-experten dr Hani Hattar och gjorde det i september i Västervik. Det visade sig att jag är överrörlig i hela min kropp, förutom armbågslederna.
Men i slutet av september får jag hem ett brev med en enda mening från min läkare sedan över 10 år, på vc, den enda jag hade.
Hon skrev att de skulle ta bort min enda smärtlindring och hon vet att buksmärtan, som har förvärrats i ca 2 år, gör att jag varken kan dricka, äta el sova utan smärtlindring.
Förutom min psykiatriker som precis har talat om för mig hur mycket han avskyr mig.
Att jag bara är en dramadrottning som ljuger, hittar på och överdriver. Jag antar att han inte heller gillade stt bli anmäld till Patientnämnden, för han har varit min läkare i över 10 år och VET att jag inte är en sådan person.
Det blev alltså en annan läkare som skriver ut min smärtlindring som minskas för varje månad. Jag har redan problem att överleva, men ingen läkare vill hjälpa mig, inte Patientnämnden el IVO.
De på vc:en VET att jag behöver en större dos än normalt pga en gastric bypass, jag hinner ju knappt ta upp något med 40 cm tunntarm!
De VET att jag har ADHD & Aspergers och att AS kan påverka hur stor dos medicin man behöver.
De påstår att det är min enda fungerande smärtlindring, oxikodon, som ger mig buksmärta och ännu mer smärta i kroppen, men det är ju inte sant, det märker jag ju nu på mindre dos!
Jag förstår inte heller varför experten på EDS, dr Hani Hattar, 2-3 veckor efter vårt möte i Västervik, påstår att jag BARA har inre, viscoral nervsmärta och då inte ska ha några opiater! Mina andra diagnoser då?!
Jag kommer snart att dö, antingen pga att jag varken kan äta, dricka el sova pga för lite smärtlindring, binjureinsufficiens eller sk ”självmord” när jag inte längre står ut med min svåra smärta dygnet runt. Men läkarna vet detta, det är ju ett rent kallblodigt mord!
Hur får man hjälp när inte ens IVO vill lyssna? När ingen tidning/journalist är intresserad? Jag vill att alla ska veta sanningen, så mitt korta liv, 40 år, inte var förgäves! Det blir inte ”självmord”, det är mord av läkaren på vc!
Jag skulle äntligen ha fått göra första delen av bukplastiken den 31/1, men utan tillräcklig smärtlindring blir det omöjligt. Jag har kämpat i 35 år, sedan jag var 5, för att se ut som alla andra kvinnor, att få bli älskad tillbaka.
Det är inte bara jag som förlorar allt, mitt liv!
Min syster får sitt liv förstört! Hon har också bara lägsta sjukersättningen och förlorar vår hyresrätt sedan 12 år tillbaka och går i personlig konkurs.
Vi har 2 gamla, sjuka katter & min syster har inte ens råd med en 1:a, om det hade funnits någon ledig.
Mina 2 bröder bryr sig inte, men mina föräldrar riskerar att bli sjuka, min pappa får kanske ännu en stroke el hjärtinfarkt och jag vet inte om mamma orkar. Men JAG orkar snart inte kämpa längre, smärtan tar över.
Författare
Maila alla tidningar, både lokalt och nationellt, radio likaså. Fokusera på något som sticker ut, det är tusentals människor med liknande historier, så gör en riktigt stark rubrik som ingen kan hoppa över. Strunta i detaljerna och historieberättandet i dina mail, så tror jag att kommer att finnas många som vill skriva om det.