Slask och väntan

Jag välkomnar slask! Så skönt att det inte längre är nittiosju minusgrader när man står och väntar på taxin (för vänta får man oftast göra om man ska någonstans). Jag skiter fullständigt i om det är smutsigt, grått och blött, så länge jag inte fryser häcken av mig. Det ska vara plusgrader en hel vecka, så med lite tur försvinner all snö. Med den här farten är den borta på ett par dagar.

Har försökt få tid hos min läkare i en evighet nu, men det går inte. Receptionen säger att det inte går att boka tid hos henne, och jag har försökt sedan i oktober. Hon brukade ringa varannan fredag för att följa upp angående medicinen, men nu var det länge sedan och jag saknar en del grejer. Det jag har tar snart slut.

Vet inte riktigt hur jag ska göra. Det är ju inte någon större idé att bli inbokad hos en annan läkare vid ett tillfälle, för de hinner aldrig ens gå igenom hela min medicinlista och förnya recept på den tiden man får. Mycket mindre ge råd angående medicineringen som den andra läkaren ville testa, eller veta vad nästa steg är och vad jag har provat.

Får väl vänta. Hela mitt liv är en enda lång väntan. Det är ju liksom ingen som anstränger sig för att hjälpa mig, och jag är så jäkla less på att tjata bara för att få påfyllning av medicinerna. Jag avskyr att tjata, man ska inte behöva tjata för att få någon som helst ”vård” – fast det är inte vård, utan bara administrering. Vård finns ju inte. Nä, vafan.