Kortspel är underskattat!

Jag tycker om att spela kort, jag har alltid gillat det från när jag var väldigt liten. Jag spelade ofta kort med farsan. Vi körde flera olika spel, bland annat poker och krypcasino, som vi poängsatte. Även om man förlorade tre av spelen kunde man utklassa motspelaren i det fjärde så att man vann ändå. Vi utvecklade ett ganska avancerat poängsystem som vi förbättrade med tiden, men det har tyvärr helt fallit i glömska nu. Det var himla kul, vi kunde spela i timmar. Vi körde med riktiga regler, men hade ett eget system som inkluderade alla spel totalt.

Ibland hade jag helt galen tur. Minns särskilt en gång, den enda gången pappa var helt säker på att han skulle slå mig i poker var när han hade fyrtal. Men han vann ändå inte, för jag hade ett högre fyrtal… Det är sådant som liksom inte borde hända, ändå tyckte jag att det var normalt när jag var liten. Visst, jag kunde ingenting om sannolikhet och chans, och vi spelade ofta. Men ändå! Jag har provat nätpoker också, men det var inget för mig. Jag gillar det sociala samspelet när man spelar kort tillsammans med någon, och även om man får spänningen i spelet med nätpoker, så tycker jag att något saknas. Dessutom verkade min tur ha försvunnit.

Kortlek

Tur och strategi

Ett spel som jag däremot gillar är Blackjack. Det är inte enbart tur, utan det handlar lite om strategi och förmågan att kunna räkna och komma ihåg vilka kort som finns kvar. Självklart kan man aldrig räkna med att ha sån tur jag hade som liten, när man spelar om riktiga pengar. Man måste veta vad man håller på med, och man måste sätta en gräns för hur mycket man har råd att förlora. Om man går på känsla är det nog lätt att spela för mer än vad man har tänkt sig från början. Man måste självklart kunna spelet innan man satsar också.

Det som är så bra med kortspel är att de passar för i stort sett alla åldrar. Det finns spel som går att spela med allt från små barn till hundraåringar. Är man många kan man spela Plump eller Priffe, eller varför inte utmana varandra i att bygga korthus? Jag är helt kass på det, med skakiga händer. Det finns så mycket man kan göra med en kortlek, och man kan ha med sig en i stort sett överallt. Jag lärde mig faktiskt ett korttrick häromdagen, men jag har inte haft möjlighet att testa det live ännu. Det var egentligen inte så komplicerat, och kräver ingen fingerfärdighet. Alla med någon form av högre mattekunskap – vilket jag har – kommer att kunna förstå hur det fungerar. Men det är en sån där grej som är perfekt att dram fram när man vill visa sin magi för barn, eller på en fest när folk är lite för berusade för att fatta hur sjutton jag kan veta hur många gånger de har flyttat runt ett särskilt kort. Korttrick med fingerfärdighet är inte för mig. Men överlag tycker jag att kortspel är underskattade, det är faktiskt betydligt mer socialt än många andra typer av underhållning. Gillar du kortspel?

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2018/12/kortspel-ar-underskattat/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.