Mitt hem är för litet

Dagens bestyr har bestått i att ta hand om mig själv och mitt hem. Färgade ögonbrynen, gjorde så gott jag kunde med att städa badrummet (det gick sådär), diskade, torkade av några speglar och gjorde en ansiktsmask. Jo, och så vattnade jag blommorna också. Allt var självklart utspritt på hela dagen, så jag hade fullt upp när jag väl kom igång framåt lunch.

Tycker fortfarande att det är så jäkla mycket prylar precis överallt, och det stör mig verkligen. Det är inte särskilt trevligt. Jag har redan rensat ut så mycket jag kan utan att börja göra mig av med möbler. Tror jag. Eller jo, jag skulle ju göra mig av med en gammal ful teak-byrå för ett par månader sedan, men den ville R behålla. Den står på vinden, så då ryms det inte kartonger med andra saker där i stället. Det känns som att det inte finns något hus i världen som rymmer alla prylar.

Kartong, paket. Mitt hem är för litet.

Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker flytta på saker eller gömma dem, det ser ändå alltid stökigt ut där jag sitter, och det känns trångt. Behöver möblera om också. Planen är att allt det här ska bli klart innan juli är slut, men det känns inte så  Om man skulle köpa typ en byrå att ha på borden eller i soffan kanske… Ska försöka gömma undan lite mer i kväll om jag orkar, men det blir ingen större skillnad. Mitt hem är för litet.

Mina Vårdkontakter

Åkte som sagt hem till stan för några dagar sedan, för jag pallar inte med så många nätter i rad i sommarstugan. Det är de där allergiska reaktionerna i sovrummet på lantstället som ställer till det. Måste ta upp det på nästa läkarbesök, när fan det nu blir Lade in en tidsbokning på min vårdcentral via 1177 Mina Vårdkontakter för 11 (!) dagar sedan, och har inte fått svar. Det har aldrig hänt att det har tagit så lång tid förut att ens få svar via Mina Vårdkontakter, max två eller tre dagar.

Visserligen har det hänt att det dröjer nästan tre månader från jag får svaret tills jag faktiskt får komma på besök hos läkaren. Detta trots att det alltid är akut, men de prioriterar snoriga barn och stukade fötter. Inte en jävel bryr sig om eller vill ha att göra med en EDS-patient, fast jag har ju faktiskt ”vanliga” ärenden också. Men det jag först och främst måste få är intyget jag efterfrågade i januari, för att ansöka om assistans. Arbetsterapeuterna var färdiga med sin utredning i april, och jag skulle få intyget av min läkare innan han slutade för en månad sedan. Det fick jag inte.

Jag vet inte om det kommer att skickas till mig av den nya läkaren, eller om han måste börja om och läsa alla mina journaler (på mina läkartider). Då kan det ta flera månader innan det är färdigt, trots att det skulle vara klart i god tid så att ansökan om assistans skulle hinnas med innan semestrarna. Som utlovat. Ja, ni fattar. Hade jag inte haft näringsdrycker och hade inte R varit ledig, vad skulle de göra med mig då? Låta mig svälta ihjäl? Nä, skynda på, Mina Vårdkontakter. ”Mina”. Skulle inte förvåna mig om de har glömt mitt ärende, trots att jag loggade in i går kväll för att dubbelkolla om det var under behandling. Det var det. Och skynda på, jäkla vårdcentral.

Mina Vårdkontakter, vårdcentral

Fortfarande okrossbar

Min okrossbara kaffekanna till den nya kaffebryggaren har utstått sitt första test och hittills visat sig vara orkrossbar! Det var i morse, när jag bryggde kaffe. Fick problem med hela bryggaren, för tydligen hade jag inte fått i filterhållaren helt rätt. Det resulterade i att allt vatten samlades upp i filtret och inte rann ner i kannan – det saknades några millimeter för att de skulle få kontakt. Så jag tog bort kannan, för jag fattade inte vad som hänt först. Tog av locket och tappade den – hårt – i diskhon. Ja, man kan tappa saker hårt. Jag brukar göra det.

Okrossbar kaffekanna till kaffebryggare, termoskanna

När jag hittade felet med filterhållaren var det i alla fall inga problem, jag fick mitt kaffe. Kannan visade sig vara okrossbar en första gång, Jag antar att om den klarar ett sådant ”fall”, så lär den hålla för diverse andra mindre stötar och sånt också. Bra, jag är faktiskt väldigt nöjd med den där grejen. Den enda nackdelen är att man lätt spiller vatten om man inte har locket på kaffekannan när man fyller kaffebryggaren, men det funkar bra att hälla med locket på. Det är nog bara en vanesak att sätta på locket medan man laddar bryggaren i stället för när allt är klart.

En annan bra grej är att man hör när det är klart. För när man har satt på kaffebryggaren går man ju alltid och sätter sig och käkar eller sätter sig vid datorn eller vad man nu gör. Man glömmer att man höll på att göra kaffe (om det inte är akut). Den säger till genom att knäppa när den stänger av sig själv, och det hör man. Skulle man ändå inte höra så gör det inte så mycket eftersom det är en termoskanna, och det håller sig varmt i evigheter. Perfekt.

En timme på apoteket

Det är stora regnvädret i mina trakter nu. I går hällde det ner hela dagen, så vi höll oss hemma. I stan. R skjutsade mig till apoteket för jag var tvungen att hämta ut en kasse mediciner, och där blev jag fast i evigheter. Det var bara ett par stycken före mig i kö, och det var bara en anställd som lämnade ut receptbelagda varor, så jag tänkte att det inte var så farligt. Nä, inte alls.

Timglas

Var där nästan en timme, för båda de som var före mig var i tjänst och skulle hämta ut recept till flera pensionärer eller personer de var assistent åt. Maj godd. Det var nästan värre än att hämta ut ett recept på Scheele-apoteket på den tiden när recept fortfarande kom som slarvigt skrivna papperslappar. Den sista kvarten var det inte en enda kund inne på apoteket, förutom jag som väntade, en receptarie eller farmaceut som tog hand om kunden före mig, och två andra anställda på apoteket som inte kunde hjälpa mig.

Var jäkligt less innan jag kom hem. R hade varit ute och gjort lite ärenden under tiden, och vi var ju nästan hemma samtidigt. Undrar hur de prioriterar med anställda egentligen. Självklart kostar personen som kan lämna ut recept en jäkla massa mer än de som går runt och frontar eller tar betalt för receptfria varor, men det är inte ett särskilt stort apotek och de har faktiskt inte alls mycket av sånt som har tillkommit de senaste åren – skönhetsprylar och sånt.

Det var några som kom in men vände efter fem-tio minuter och gjorde något annat i stället när de insåg vilken tid det skulle ta, men jag hade inte så mycket att välja på. Min medicin var slut och jag hade inte möjlighet att ta mig till ett annat apotek, dessutom ligger det precis i närheten av lägenheten och jag handlar självklart där eftersom jag vill ha kvar apoteket i mitt kvarter. Men en timme…? Bah.

Tennis och stön

Apropå all sport som dominerar nyheterna nu i dagarna, varför inte prata lite om tennis? Titt som tätt kommer det klagomål på att damerna som spelar stönar för mycket. Det finns självklart idioter som tror att det här har med något sexuellt att göra, och kommer med kommentarer som att de måste ha kortkort på sig, men får inte stöna. Hur de nu tänkte där, om ens alls.

Grejen är väl att det finns ett fåtal kvinnliga spelare som stönar högt och ljudligt på matcherna, och det finns faktiskt en anledning till att göra det. De försöker dölja ljudet från bollträffen, och på så sätt störa motståndaren. De flesta håller såklart tyst, och det finns ju självklart lika högljudda stönande män också. Så vad är det för fel på folk egentligen? Känner de ett behov av att göra de kvinnliga tennisspelarna till sexobjekt, men låter bli med männen trots att de låter likadant?

Tennisboll, boll. Tennis.

Hur som helst, det är många som verkar tro att man slår hårdare eller lyfter tyngre om man skriker eller stönar. Så är det inte. Det är energi som försvinner ur kroppen, ett moment till som sker precis när man behöver som mest kraft till själva rörelsen. Kan man hålla käften och koncentrera sig på det faktiska lyftet eller slaget, så får man tydligen mer kraft i det. Grimaser påverkar lika negativt som att skrika eller stöna.

Jag har ingen aning om det är viktigt att höra bolljudet för att kunna spela tennis, jag har aldrig ens provat. Det skulle nog inte gå så bra med min axel heller. Det verkar i alla fall jäkligt jobbigt att springa så mycket, och efter bara ett par såna där hårda slag lär man vara ganska trött i armen. Tennisbollar däremot, är bra till mycket. Massage, till exempel. Leka med hunden…

Nya solglasögon från AntonFrans

Jag har ett par nya solglasögon, förresten! De kommer ifrån AntonFrans, ett ganska nytt företag som har en väldigt enkel och bra idé. De säljer ett fåtal olika solglasögon, och för varje par de säljer så skänker de 200 kronor till välgörenhet. Man kan välja bland några olika organisationer själv, är det någon man saknar så kan man föreslå den. Jag har modellen ”Alska”.

Solglasögon "Alska" från AntonFrans

Konceptet är hållbarhet. Inte bara på själva solglasögonen – de har bara modeller som hängt med länge och oftast funkar i alla lägen, klassiska och tidlösa – utan även att bidra till att skapa en lite mer hållbar värld. Att hjälpa sjuka, människor på flykt, forska fram bättre botemedel för barn med cancer. Ni vet, alla såna där saker där varenda krona räknas.

Och jag måste säga att jag föredrar sättet AntonFrans gör det på framför i stort sett vilket företag som helst. Många andra gör en jättereklam av att de skänker en krona för varje såld vara under en period, och ofta då ändå har höjt priset strax innan. De har tre klassiska modeller av solglasögon, och man kommer nog faktiskt lätt kunna känna igen andra man ser på stan som handlar med motivation eller engagemang. Ansvar.

Solglasögon är inget jag köper ofta, och de jag har använder jag i många år. Klassiskt och tidlöst är min stil nästan jämt, det är enkelt och funkar alltid. Men jag måste erkänna att jag inte är så up to date på mode inom solglasögonbranschen, så jag kanske har missat något. Jag är nöjd ändå.

Optimization WordPress Plugins & Solutions by W3 EDGE