Var och storhandlade på Valborg. Det var skitväder, så det var lika roligt att göra det som att gå ut och frysa häcken av mig vid nån brasa. Så här ser en del av korvhyllan ut på storcashen där vi brukar handla käk. Vidrigt. Jag gillar inte korv särskilt mycket, och mängden är helt grotesk. Det här är ändå avdelningen med någorlunda normala storlekar på paketen (även om det inte går att få mindre än ett par kilo), och storpacken ser riktigt vidriga ut.
Det känns lite gubbigt på något sätt. En slang med halka, kepsen på sned och en svartvit femtiotalsbild – det är det första jag associerar korv med. Jag tror inte jag känner en enda karl som inte gillar en bra korv, men oavsett hur bra de är så har jag aldrig tyckt att de varit bättre än inte äckliga. De enda som kan vara riktigt goda, enligt mig, är salami och en del ölkorvar. Stekta och grillade slangar av vissa slag kanske kan gå ner med mycket senap, men aldrig i livet att jag sätter tänderna i en kokt wienerkorv med hårt skinn. Nope. Nein. Njet.
När jag pratar om korv, så pratar jag om riktig sådan – inte såna där mjöliga fingerliknande, bleka rundlar som säljs i tiopack med en bild av seriefiguren Dennis på omslaget. Inte sån barnmat, utan riktig korv med högt köttinnehåll och kryddor – som jag trots det ändå inte gillar. Kan folk verkligen äta så mycket korv…?!
