Målade en liten fisk i akrylfärg. Jag gillar fisk. Gott. Inte så dumt att fiska heller. Nu var det visserligen en halv livstid sedan jag gjorde det sist, men det var kul då. Vore kul …
Förra året odlade jag ett par olika sorters chili, paprika, tomater och kattmynta. Just chili verkar vara himla lätt att lyckas med, det blir alltid fina plantor och stor skörd. Har sått diverse chiliplantor flera …
Provade något nytt när jag målade häromsistens, en slags 3D-målning av en vattendroppe. Om man tittar på den rakt ovanifrån ser den inte lika realistisk ut, så det var lite klurigt att hela tiden försöka …
Under den här tiden i isolering har jag blivit ganska bra på att baka en del grejer. Inte bara kanelbullar, men även bagels. Jag älskar bagels. Helst med lite färskost med pepparrot och ett par …
Familjen är komplett, både ettan och tvåan är på plats! För ett par veckor sedan hämtade vi tvåan – den andra kattungen. En liten gråsvart kille som ser förvånad ut hela tiden. Små pepparkornsögon, en …
Ibland känns det som om jag lever i en tecknad serie. Världen är inte på riktigt. Ungefär så kände jag när jag såg en reklam från Scan om deras nya produkter Korvish och Järpish. Alltså, …
En grej som jag inte har kunnat göra på länge är att cykla. Och när jag åker till sjukhuset och tränar, 3 kilometer bort, eller bara ska till vårdcentralen som är en kilometer bort, då …
För några dagar sedan var det ett år sedan jag senast var i stan och träffade folk. Sedan dess har jag varit isolera. För mig som är i riskgrupp är det inget snack om saken …
Har målat en hel del i isolering. The corona sessions, som jag kallar dem, har resulterat i ett par landskap och lite andra smågrejer. Sen tänkte jag att det var dags att prova något annorlunda. …
I helgen fick jag den vackraste desserten någon någonsin har lagat till mig. Till mig specifikt. Det var inte så komplicerat, men det är tanken som räknas! Visserligen räknades själva desserten också, för det var sjukt gott, men titta! En liten ostfylld baconbomb, täckt med perfekt flätat bacon, som grillades i ugnen!
Den bodde i ugnen ett tag, och svällde upp en hel del. Det var en camembert-ost inuti, och när vi skar hål i den perfekta bomben så rann det ut halvsmält ost överallt. Det var bara att hålla ett kex under, så hade man ett perfekt ostbeklätt kex, haha!
Ja, det var vackert. Det är visserligen väldigt sällan någon bjuder mig på dessert, men det här var nog den mest genomtänkta efterrätten jag någonsin fått. Att få något att passa just mig mer är svårt, men personen som lagade den har känt mig sedan tonåren. Älskar bacon. Älskar ost. Tänk att små enkla saker som en baconbomb kan göra en så glad ibland!
I kväll någon gång drar vi iväg på en spontan liten kräftskiva hemma hos bästa M. Han skulle egentligen ha åkt iväg på en annan kräftskiva i dag, men den blev inställd. Och han hade köpt kräftor. Så vad gör vi? Slänger ihop en paj och lite smått och gott och åker till honom i kväll och käkar kräftor. Perfekt. Vi blir nog inte så många, om vi ens blir fler än tre vet jag inte, men det gör ju inget.
Det blir tredje gången i år som vi käkar kräftor, det är lagom. En gång är för lite, och efter tre börjar det att bli lite kämpigt, för man äter det ju inom en ganska kort tidsperiod. Jag kan käka klorna själv, men skala stjärtarna fixar jag inte. I alla fall inte om de är lika hårda som sist. Köpte samma sorts kräftor nu som då, de var riktigt hyggliga faktiskt. Stora.
Inte för att det fanns någon annan sort att välja på i kvartersbutiken, men de var bra. R har gått med på att skala åt mig, även om han inte är så road av det. Ahh, den här helgen verkar arta sig bra. I morgon hade jag och R tänkt oss att gå på stan och käka glass någonstans. Solen skiner och det är bra musik i högtalarna.
Jag satte nästan i halsen när jag läste kriterier för att få adoptera en katt från Fisksätra katthem. Det var så jäkla vidrigt att den första tanken var om det inte var ett fall för DO. Så här stod det på katthemmets sida angående deras kriterier. Hur de nu har tänkt att kontrollera allt detta vet jag inte, men självklart finns det inte en chans i helvete att jag någonsin mer kommer att stötta dem eller något katthem som har lika märklig människosyn.
Först var det lite vanliga saker, de ställde ganska höga krav på bostadens storlek och att det finns klösträd som var minst 150 centimeter höga, och att man inte får ha små barn i hushållet. Helt okej. Men sen kom det här:
Människor med gravt handikapp med personlig assistent, och sittandes i rullstol, kan ej adoptera en katt.
Människor med förtidspension eller med väldigt liten inkomst kan ej adoptera en katt då det inte funkar ihop med vad katten kommer att kosta om den blir sjuk.
Ursäkta? Byt ut ”rullstol” eller ”handikapp” mot ”invandrare”, ”jude” eller ”homosexuell” och se hur jävla bra det går då. Eller byt ut ”människor medförtidspension” mot valfri socioekonomisk grupp. ”Kan ej adoptera en katt”? Så klart vi kan, det är möjligtvis ni som inte vill att vi ska göra det. Det är en stor skillnad. Vilken jävla diskriminering.
De har väl inte insett att folk som är handikappade eller sitter i rullstol – även om det finns många som klarar sig helt jävla utmärkt och jobbar heltid på egen hand – kanske ofta blir betydligt bättre kattägare än andra människor. Jag är hemma hela dagarna, jag kan ge en katt uppmärksamhet dygnet runt. Och jag lovar att rullstolen aldrig har varit ett problem för någon av mina katter. När jag inte använder den är det en extra liggplats, och när jag sitter i den går det finfint att sitta i mitt knä ändå. Dessutom är det jäkligt roligt för luddskallarna när man knyter fast en liten leksak bakpå och kör fram och tillbaka.
Vad katthemmet anser vara gravt handikapp framgår inte. Att vara döv är ju ett handikapp. Eller stum. Eller sakna ett ben. Alla de sakerna är grava, och gör att man kan behöva assistans. Eller menar de egentligen utvecklingsstörningar? Säkert det också.
Sen är det frågan om inkomst. Begär de utdrag från Försäkringskassan och en kopia av den senaste deklarationen? Och vad spelar det för roll egentligen? Vem som helst fattar väl att det kostar pengar om katten blir sjuk. och inkomsten säger inte ett skit om andra tillgångar. Någon med liten inkomst kanske har en miljon på banken. Tio lägenheter i stan. Eller kanske det som är vanligast: någon i familjen hjälper till med oförutsedda kostnader.
Jag har rullstol och ”förtidspension” och har haft katt i hela mitt vuxna liv. Ingen jag någonsin känt kan påstå att mina katter har saknat något, någonsin. Tvärtom. Vilket jävla dravel. Skäms, Fisksätra Katthem. Handikappade, människor med assistans, med rullstol eller människor som uppbär sjukersättning (det heter inte ens förtidspension) ”kan” visst adoptera katter. Det är bara ni som sållar bort ett viss grupp i samhället.
Jag borde ha köpt en Trisslott, sa jag i går. Det är nog ganska vanligt att säga, när man har haft riktig tur med något, men chansen att vinna något stort på en Trisslott är så försvinnande liten att det knappt går att föreställa sig. Och inte sjutton behåller man pengarna när man vinner 60 spänn – man byter dem mot två nya lotter, för spänningen. Hoppet.
Så är det nog för de allra flesta som spelar, man vet egentligen att man inte kan förvänta sig att vinna de största vinsterna, men känslan när man vinner ofta, även om det inte är några storvinster, är stark.
Och man vill ju inte vänta en vecka eller två för att få reda på om man vinner, jag antar att det är därför det är så populärt med snabba spel som Dagens dubbel eller Keno. Vanliga Keno har ju dragning varje dag, men det finns ett som är betydligt snabbare än så: KeNow från Lottoland.
De har ett nytt keno-spel var fjärde minut, från halvsju på morgonen till midnatt varje dag. Upp till 10 miljoner kronor i jackpot, och nedräkning till nästa dragning. Perfekt för den som inte gillar att vänta, gillar turspel och vill variera sitt spelande lite.
Keno är faktiskt ett spel i min smak. Man måste inte ha några förkunskaper, man kan välja om man vill spela med en stor vinstchans eller hellre vinna ofta och lite mindre priser. För många år sedan jobbade jag i en spelbutik, och folk kom in varenda dag och lämnade in sina Keno-rader.
Oftast körde de samma rad varenda dag, och missade de av någon anledning att lämna in sitt spel så fick de nästan panik. Tänk om deras nummer skulle bli den rätta raden, just den dagen de inte spelar! Självklart var det en reell verklighet för dem, det är märkligt hur det kan bli så. Lagom är bäst.
I tisdags var biståndshandläggaren från kommunen här och gjorde en ganska omfattande intervju kring det här i och med att jag ansöker om assistans. Hon frågade om alla saker jag skulle kunna tänkas behöva hjälp med, och jag tror att vi fick med det mesta. I går bad hon att jag skrev ett mail med lite mer ingående hur jag behöver hjälp med ortoser och sånt där, och så skickade hon en sammanfattning av vårt samtal.
Det är lustigt hur ett så långt samtal kan bli bara ett par sidor i slutändan, och att de där sidorna kommer att ligga till grund för nästa steg. Jag frågade lite hur processen kommer att fungera eftersom hjälpbehovet är så olika från dag till dag – och väldigt utspritt under dagen. Det går i alla fall tydligen fortfarande att anställa familjemedlemmar för uppgiften, så i bästa fall kan R jobba mindre och vara hemma mer.
I värsta fall blir det någon helt annan, men jag vill ju inte ha någon här ”i onödan”. Bara när jag behöver hjälp, och jag har svårt att tro att det är billigare för kommunen att utbilda någon och skicka hit dem tre gånger om dagen, än att R jobbar lite kortare dagar och fixar allt. För jag har verkligen inte ork eller lust att utbilda den jag anställer i hur man bör hantera någon med den här typen av EDS och överrörlighetsproblematik, då får de ge mig lön också. Självklart måste man visa hur man föredrar saker och ting, men de måste ju veta en hel del från början för att hjälpa till med till exempel träning.
Nåja, det är säkert långt kvar tills dess, om det ens blir godkänt. En talesperson från regeringen skrev till mig att jag har en ”rimlig ersättningsnivå” (7900:- i månaden som ska räcka till boende, mat, mediciner, vård, samt till mediciner och vård som inte ingår i högkostnadsskyddet, telefon, försäkring, kläder, hjälpmedel, ortoser, internet, tandvård, bla bla och bla bla), och då kanske det inte heller är så konstigt om de anser att det är rimligt att man inte ska göra något mer än ligga hemma i sängen eller soffan hela livet. Den som lever får se. Biståndshandläggaren var trevlig i alla fall, alltid något.
Den här webbsidan använder cookies. Enligt lagen om elektronisk kommunikation ska alla som besöker en webbplats med cookies få information om att webbplatsen innehåller cookies, vad dessa används till och hur cookies kan undvikas.
En cookie är en liten textfil som skickas från vår webbplats och som lagras på din dator, läsplatta eller smartphone.
Den här webbplatsen innehåller två olika typer av cookies. Varaktiga cookies, som är en textfil som skickas härifrån och lagras på din dator samt tillfälliga cookies, så kallade sessions-cookies, som endast lagras temporärt och försvinner när du stänger ner din webbläsare.
Tillåts inte dessa kan vi inte säkerställa att vår webbplats eller våra webbaserade system fungerar korrekt för dig då de används för olika funktioner i våra system.
Du kan ändra dina inställningar för cookies genom att klicka på de olika alternativen till vänster.
Nödvändiga cookies
Nödvändiga cookies bör alltid vara aktiverade så att vi kan spara dina inställningar för cookies.
Om du avaktiverar denna cookie, kommer vi inte att kunna spara dina preferenser. Det betyder att du varje gång du besöker den här webbsidan måste du aktivera eller avaktivera cookies igen.
Tredjeparts-cookies
Den här webbsidan använder Google Analytics för att samla anonym data, såsom antalet besökare och vilka sidor som är mest populära. Genom att ha denna cookie aktiverad, hjälper du mig förbättra webbsidan.
Vi kan inte spara dina ändringar om du inte aktiverar nödvändiga cookies!