Det var så sorgligt att se kattlådan och matskålen och allt annat, så i går tog jag ett par timmar och plockade ihop alla hans saker. Gjorde rent allt, diskade leksakerna, spolade av buren och plockade ihop allt i en hög i hallen. Skruvade isär hans lilla klättertorn och säng, rengjorde kattlådan, tog bort kattmaten ur skafferiet.
Tårarna rann hela tiden, men samtidigt var det skönt att göra det där ensam, i lugn och ro. Tänkte på när han låg och somnade i min famn och på alla fina stunder vi har haft. Det känns lite bättre i dag. Det hann ju aldrig bli sådär akut dåligt med honom, så jag är faktiskt glad att vi gjorde det innan det blev värre än vad det var. Vi hann inte med så mycket misär alls, bara en jäkla massa fina stunder på tu man hand. Tu katt hand.
R hjälpte mig packa ner allt i en kartong. För det ska inte slängas, jag tänker inte vara utan katt i resten av livet och allt är funktionsdugligt och fräscht. Men jag orkar inte se det nu, och jag lär ju inte direkt ha en ny kattunge den här månaden eller kanske inte ens i år. Så i stället för att bli ledsen av att alla saker är framme, så plockade jag undan allt. Nästa gång jag ser dem är det för att jag har en ny liten kompis att ta hand om, som behöver precis allt som ligger i den där lådan. Som R för övrigt märkte med ”Cat lady starter kit” – han utelämnade crazy. Det var en sorglig liten ritual, men skönt att få det gjort. Det är tomt, så tomt.
