Alltså, i dag har jag haft en riktigt bra dag av umgänge med tre av de människor jag gillar allra mest (och alla kom överens!), och de allra sämsta upplevelserna på mycket länge. Helt sjukt dåligt. Jag, älskaren R, bästa M och Norrlands-E träffades på Djurgården för att käka och gå på Spritmuseum. Vi började med ett hamburgerhak, inget ställe man satt ner och beställde på, utan mer typ McD. Det tog 20 minuter för oss fyra att beställa och få maten, kötiden borträknad. Maten var dessutom riktigt dålig, torra burgare, kalla pommes frites och slut på ketchup. Vidrigt. Hur som helst, det här kommer inte att handla om oss och vad vi mer gjorde, utan om vårt besök på Spritmuseum.

Vi betalade 100 spänn per skalle för att få lära oss något där. Tji fick vi. Vi fick se några tavlor, lukta på olika kryddor man smaksätter snaps med, och se en film om hur det känns att vara full. Helt värdelöst, det var det sämsta museet jag någonsin har sett – och jag har varit på många. Dessutom var det väldigt litet, och hade absolut ingen information om alkohol, hur den görs, tekniken bakom, ursprung, sociokulturellt- och ekonomiskt perspektiv, eller historien bakom. Det fanns ingenting där som museum brukar bestå av.

R gick och frågade i kassan, när vi hade sett allt (vilket tog en kvart), var själva utställningen var. För det första blev de störda i sitt frågespel de satt och spelade med varandra. De sa att det var allt, och då bad han om pengarna tillbaka. Det fick vi inte, men de hämtade en person som hade ansvaret där för dagen. De påstod att de var en interaktiv upplevelse, i stället för ett museum. Visst, men varför då påstå att det är ett museum med utställningar? Det finns mer information på museets hemsida, än på själva Spritmuseum.

Aldrig i livet att jag hade betalat 100 spänn för en så dålig upplevelse, se en ”tavla” med en vit duk täckt i vodka, eller se en kort film om hur det kan kännas att vara full. Det fanns absolut ingen kunskap att ta med sig därifrån, och vi kände oss riktigt förolämpade när vi gick därifrån. Utställningen var inte heller gjord för barn, utan för vuxna, tänkande människor. Jag antar att de har utgått ifrån att alla har en utvecklingsstörning, för det var verkligen riktigt, riktigt dåligt.

Resonemanget gick så att tydligen hade de frågat besökare på väg ut från Spritmuseum om de tyckte att den interaktiva upplevelsen var bra, och 90% hade sagt ja, och därför påstod den ansvarige att det var det här folk ville ha. Vad de kanske missade var då att ledande frågor får de svar man söker efter, och betyget för den interaktiva upplevelsen och ”museet” med utställningar och information är två helt olika frågor. Och är det inte ett ganska dåligt betyg när 10% av besökarna som svarat på en dylik fråga ändå säger att det var dåligt? Jag hade i alla fall varit väldigt missnöjd, om det var mitt ansvar.

Den ansvariga vi pratade med var seriös och trevlig, och försökte verkligen förklara, men Spritmuseum är uppenbarligen inte ett museum. Det är en vilseledande titel, för stället är till för att låta utländska turister lukta på de kryddor vi har i vår sprit, inte något annat. Gå inte dit. Vi kände oss rånade på 100 spänn var, idiotförklarade och lurade.